2009-12-20 Dramatisk promenad & God Jul på er alla!
Nu är det snart jul, och vi hade idag sista träffen med våra sökträningskompisar. Majoriteten tyckte att det var för kallt för att träna sök, så det fick vi böja oss för. Jag hade annars sett fram emot att Kito skulle få träna, för det har märkts att bara långpromenader inte riktigt räcker till för att stimulera honom. Lite små hyss har han hittat på under de senaste veckorna då det inte hänt så mycket ;) Men vi skulle i alla fall gå en långpromenad på Söderåsen med hundarna och sen grilla korv och ha lite avslutningsmys. Tji fick vi... Allt började bra. Vi som kom sent hade nästan precis kommit ifatt gänget, och alla hundarna fick springa lösa och rasa av sig. Här är ganska mycket snö, vilket är högst ovanligt vid denna tiden på våra breddgrader. Väldigt vackert i skogen! Men vips så försvann Elvis, gängets tuffa lilla schnauzer.. In mellan granarna, och så puts väck var han. Först tog vi det ganska lugnt och stod kvar och ropade. Men efter en stund delade vi upp oss för att leta. Ett par av oss gick till bilarna. Jag tänkte ju att han säkert skulle dyka upp där. Men han var inte där heller. Jag posterades vid bilarna ett tag, och Kito fick springa och leka med rottisen Ella och de hade jättekul. Sen gick vi och letade igen. Ingen schnauzer, men ganska mycket rådjur såg vi. När det gått ett par timmar grillade vi i alla fall korv och styrkte oss inför fortsatt letande. Sen ut i skogen igen. Kito sprang lös hela tiden och njöt av livet, försvunna schnauzrar begrep han inget om. Det blev verkligen en rejäl skogspromenad för honom i alla fall. Ulf och jag pulsade i snö mellan täta granar och fick sjok av snö över oss hela tiden. Jag var glad att jag var klädd för Arktis och hade min otroligt fula, gigantiska mössa :) Men Elvis hittade vi inte. Barnen hade fått vänta vid bilarna för att kunna värma sig vid grillen, och vi kände att vi fick gå tillbaka till dem. Efter lite konfererande bestämde vi oss sedan för att köra hem. Men det kändes inte bra alls. Flera var fortfarande ute och letade, och Elvis hade nu varit borta i över tre timmar. Usch! Men vi hann bara köra några kilometer, så ringde telefonen. Elvis var hittad. Så skönt! Riktig julefrid sänkte sig över oss i bilen, och med ens kändes det som att vi i alla fall haft en härlig utedag!
Kameror var faktiskt med idag, och vi tog lite bilder trots allt. En massa snö är vi som sagt inte vana vid, och för oss var det nästan otroligt med ett sånt vinterlandskap före jul.
Såhär såg det ut i skogen. Titta noga så ser ni rådjuren mitt i bilden.
Ella och Kito busar i snön.
Jag och min otroligt fula mössa. Men varm o go var den! Det snöade ganska mycket ett tag också.
En MASSA spring i skogen blev det för Kito.
Efter ett par timmar fick Kito ta på sig vintermundering. En skönhet klär allt, eller hur ;)
En frusen och lite uppgiven familj strax innan vi gav upp och körde hemåt.
Jag fick lite inspiration då jag fotade en lämplig bakgrund däruppe på åsen idag, så årets julkort knåpades ihop ikväll. Nu ligger det på framsidan, och med det önskar vi alla GOD JUL. Hoppas ni får det riktigt skönt över helgerna!
2009-12-06 Nu blir det lågsäsong
Vi tar det lite lugnare ett tag och vilar oss i form inför våren ;)
Det blir inga fler "officiella framträdanden" det här året, och träningen har vi redan minskat ner på de senaste veckorna om sanningen ska fram. Matte är trött och inget vidare väder har det varit heller. Ute är vi förstås som vanligt, men det blir mer av strospromenader då matte kan gå i egna tankar, och så lek med kompisar förstås. Kito får hänga med på ärenden i den mån det går, och han tycker det är kul och spännande att vara med i stan. Julskyltning var vi också på, och den uppskattade han. Många spännande dofter och så får man "sistan" på allt som matte och hussarna stoppar i sig på vägen. Inte dumt alls tycker Kito!
Vi har i alla fall avrundat säsongen med tre viltspårprov den senaste veckan. Det första gick inte så bra, och vi fick ett andrapris. Kito var lite okoncentrerad, och matte var jättenervös, och skötte inte sin del av linan särskilt bra får man erkänna. Hela 33 minuter tog det oss att komma till spårslutet. Men det blev en bra lärdom trots allt. Jag blev tvungen att tänka till på vad som blivit fel, och inför nästa spår (i samma spårmarker) var jag bättre förberedd och höll nerverna i schack. Så andra spåret gick bra, även om Kito ringade stort två gånger för att komma rätt efter återgången. Ett förstapris och spårtid drygt 20 minuter. Vårt sista spår för året gick vi igår. Då hade han plötsligt en väldig fart, han som brukar gå i fint promenadtempo, och återgången brydde han sig inte om att gå ut i. Så trots att han stannat och begrundat en kissfläck i ett par minuter, spåret gick över gångstigar där många hundar passerade, så var vi vid spårslutet efter 13 minuter. Tempot var lite för högt, så ett litet neddrag blev det för det. Men ett förstapris och 40 poäng kändes som en helt okej avslutning för året!
Varannan vecka är det sökträning, och idag var näst sista träffen för året. De två första figgarna hade Kito fått se gå ut, då sprang han rakt och fint ut. Sen blev det tre gömda figgar i sidvind. Då bestämde han sig för att springa i en stoor båge framåt för att få vind och sen slå bakåt i rutan. Så perfekt blev det inte, men han arbetade entusiastiskt och intensivt med nosen och hittade sina figgar. Motivationen och arbetsviljan är jag mest rädd om, så jag var nöjd med dagen ändå. Jag fick också lite tips och tankar med mig om hur jag kan lägga upp det framöver i såna situationer för att han ska gå ut rakare. Efter träningen gick vi promenad med Eva och hennes hundar Dixon och Molly. Så det är en nöjd och trött hund som slappar i sin säng nu :)
2009-11-15 Åskådare på tävling
Idag har Kito och jag varit och tittat på appellklass och lydnadstävlingar. Våra kompisar Eva och Dixon dobermann tävlade appellsök, men jag gick också med och tittade på flera andra hundar. För mig är det intressant att få titta på, och kanske lära mig något av andras misstag ;) Söktävling ligger ju lååångt fram i framtiden förstås. Skogslydnad kan vi ju knappt stava till :)
Vi fick också tillfälle att hälsa på Tyler, en ridgeback som också tävlade sök och är lite släkt med Kito. Sen slöt ytterligare en ridgebackägare upp, som var och kollade på appellspåret inför tävlingsstart till våren. Där stod vi alltså plötsligt tre stycken som tränar bruks med ridgeback. Ett historiskt möte, som Tylers matte sa ;) Ja kul var det i alla fall! Annars är det ju överlag ett väldigt brett spann av raser numera, och Kito blev väldigt fascinerad av två vita lejonklippta storpudlar :)
Jag tränade också ett minilydnadspass med Kito där, när det blev tomt på en av planerna. Han ville ju också få vara med och vara duktig förstås. Nu är han trött, den lille, massor av intryck!
Vi slapp tack och lovregnet idag. Annars har det regnat hela veckan utom torsdag. Då såg det ut såhär när jag var ute med Kito och Chica:
2009-11-11 Lera och sörja - men vi tränar lite ändå
Sen sist har vi mest haft riktigt tråkigt gråväder av skånsk modell. Massor av regn, mulet och grått och råkalla, fuktiga vindar. Men ute är man ju varje dag ändå med hund, och lite träning blir det också. I söndags var det sökträning. Det gick ganska bra, även om Kito för första gången missade en av figgarna och jag fick skicka om. Dels hade han medvind, dels märkte jag att han hade en viss förväntan om var han skulle hitta figgen. Så en figge platt på marken lite grundare i rutan sprangs förbi. Får hoppas vi kan få till fler övningar i medvind. Annars full fart ut och stor glädje, som vanligt :)
Idag träffade vi Eva och Dixon dobermann för lite lydnadsträning. Kito var glad och på hugget. Det var rena lervällingen på appellplan, och både Eva och jag var nästan täckta i lera till slut. Vi såg ut som två vilda dagisbarn när vi var klara :) Tränade som följer:
Markeringsövningar med lösrulle - snabbt och bra. Någon liten tvekan att lämna den trevliga figgen (Eva), men tar rullen direkt. Började förresten med att han skulle gripa rullen frivilligt för att få springa till Eva och få godis. Skulle kanske börjat baklängeskedja från början, men det skadar ju inte att backa och säkra beteendet.
Budföring - gick i det närmaste perfekt, sprang som ett jehu på första kommandot, och gjorde inte ens nån tjuvstart!
Apportering - först med medhjälpare. Lite svårt att stanna där när matte går, men tar annars apporten och susar som ett skott till mig. Jättebra. Fast sen körde vi hela momentet, med Eva stående för att kunna ta apporten om han tjuvstartade. Då blev han visst lite förvirrad. Skulle jag springa till Eva? (hon har ju godis) Har hon möjligen tappat nåt? (nosa av marken noga) Nähä, tänka, tänka...jag tar väl apporten och springer till matte då. En någorlunda snygg apportering vid tredje försöket, så då slutade vi.
Linförighet - Eva fick kommendera och klicka. Gick kanonbra idag, i svängar, helomvändningar och allt, så vi körde inte så länge utan slutade när det gick riktigt bra.
Inkallning - Eva fick kommendera igen. Nästan perfekt, bara lite slarvig ingång, så en fick räcka.
Samlat omdöme: Bra! Förutom att ingångar fortfarande är lite halvdana. Det blir gärna snett, och när jag flyttar mig för att han ska sätta sig rakare så överdriver han gärna jättemycket och nästan backar runt mig med bakdelen, och det blir snett ändå...
Struntade i lägganden och platsliggning idag. Ligga på en vattensjuk gräsmatta i november är ju ingen höjdare. Hemma, inomhus, har jag börjat träna platsliggning för att försöka få det mer stabilt. Här kan jag laborera lite med att försvinna ur rummet, störa med ljud osv. Reser han sig tar vi en paus där jag ägnar mig åt annat. För det mesta ligger han kvar, och dreglar stora pölar :)
När vi var klara idag hade vi hundsläpp, Molly och Chica var också med, och det blev ett väldigt springande. Kito och Dixon går inte gärna i närkamp och leker inga brottningslekar, men att få springa tillsammans på en stor plan, det är livet! Både för en ridgeback och för en dobermann. Tog några suddiga bilder, inget fotoljus idag precis.
Molly, Dixon, Chica och Kito med tejpade öron (nu ska vi kämpa mot såren på öronkanterna)
Glada pojkar som älskar att springa! Tant Molly går värdigt runt i bakgrunden och är polis :)
2009-11-03 Viltspårchampion!
Kito gick sitt tredje öppenklasspår utanför Hässleholm idag, fick förstapris och 42 poäng och blev därmed svensk viltspårchampion. Jippie! Kito har alltså fått full pott på sina tre första prov! Domare Karl-Axel Larsson var mycket nöjd med honom, och berättade att han var en hårsmån från ett HP. Liite långt ut i återgången, spårade annars säkert och tveklöst i alla vinklar. Fick också beröm för hans utmärkta tempo. Spåret gick på 16 minuter.
Tyvärr hade jag bara min ganska usla fickkamera med mig, och glömde alldeles att be om foto med domaren... men här är i alla fall en bild på min älsklingshund från promenaden efteråt.
Vill också säga tack till Ingela på JIN viltspår & eftersök, för att du pushat på Kitos mesiga matte så att hon vågat sig ut på spårproven :)
Senare på kvällen blev det husses hundtårta, mums!
Som ytterligare grädde på moset ringde bassetklubben ikväll och meddelade att Kito blev bästa hund på det ordinarie provet i fredags! De har åldern som utslagsgivare, och Kito var yngst av "fullpoängarna". Så snart stoltserar han som månadsvinnare på bassetklubbens hemsida också. Matte jättestolt förstås ;)
2009-10-30 Ordinarie viltspårprov, 1:a pris
Efter en spårpaus på några veckor gick Kito sitt andra öppenklasspår på bassetklubbens ordinarie prov idag. Kito fick ett förstapris igen, och matte var jätteglad igen förstås :) Vi lottades på ett spår där jag fick veta att det fanns gott om vilt, bl a en större grupp vildsvin...och den här gången fick han ett par kraftiga viltstörningar. Han var bra sugen på att försöka få med matte på lite annan jakt istället ;) Jag fick ta tillbaka honom vid ett tillfälle då frestelsen blev för stark. Men han visste hela tiden var spåret gick, det var inga problem, och vi var vid spårslutet efter 16 minuter. Poängen blev 42, full pott igen!
Glad matte och hund efter spåret. (Tack till Fritiofs matte för fotografering)
2009-10-25 inget särskilt händer
Matte har varit mer trött och sliten än vanligt ett tag, och inte kommit sig för att skriva nåt här. Men det finns ju inget tråkigare än hemsidor som inte uppdateras, så nu kommer ett litet sammandrag även om vi inte har stora nyheter.
Matte tog t ex ett vackert självporträtt med Kito (eller?!) Där ser man rätt tydligt att matte är lite trött :)
Viltspårkursen hos JIN viltspår & eftersök tog slut för ett par veckor sen, och avslutades med mörkerspårning. Det var spännande att gå spår i kolmörker med en pannlampa för att se framför sig! Kunde inte låta bli att får lite Blair Witch Project känsla...snart kommer ett vildsint vildsvin och jagar oss...men det gick bara bra alltihop, inga vildsvin och hunden spårade trots mörkret :). Sen satt vi och grillade korv runt en eld mitt i skogen. Mysigt!
Annars har det blivit mycket hundlek. Vi har varit i hundhägnen ganska mycket och det är kul att se att Kito fortfarande går bra ihop med alla hundar av båda kön. Hoppas det ska hålla i sig!
Vi har också tränat lite lydnad med Eva och Dixon dobermann, och jag tror Kito börjar få kläm på budföring. Allt annat har väl också gått lite framåt, utom framförgående som jag kommit till en återvändsgränd med. Måste få honom att gå mot target, inte rusa som en vilde. Vi struntar i det helt för närvarande tills matte får lite ny mental energi och orkar börja om med nån ny kreativ metod. Sen uppstår ju ibland bekymmer med sånt som funkat fint, och nu är det platsliggning. Han har börjat resa sig allt oftare. Måste börja träna det oftare och överallt, inte bara på appellplan, för jag tror inte att han riktigt förstått vad det är som förväntas.
Idag var det sökträning, nu är det bara vi som gått kurs ihop som träffas för träning varannan vecka. Det är lite för lite för att komma framåt, men vi får hänga med på vad som finns, och hoppas hitta någon som vill träna lite extra. Sen är det visst inte så lätt att få ihop det ibland, många viljor och stilar och idéer. Men det hittar nog sin form så småningom. Med Kito gick det bra, full fart rakt ut, så det var jag nöjd med!
Sen var familjen på skogspromenad med efterföljande grillning. Visserligen duggregnade det hela tiden, men det är så vackert i skogen nu. Det sista innan det blir sådär grått. Hu! Man kunde ju inte ha kameran ute i regnet, men tog några bilder från den takklädda grillplatsen.
Husse o Kito. (Kito ser ut som en mastiff på den här bilden, hmpfh, i verkligheten är han slank och muskulös ;))
Vi grillade korv och fikade och Kito gjorde som han brukar, dreglade massor :)
Sen kom en annan barnfamilj och Kito fick vara kopplad. De grillade också korv, vilket Kito höll noggrann uppsikt över!
På grund av regnet fick jag ingen bild på Kito i den vackra skogen, därav ett corny fotomontage på framsidan. Men kan man ha en hemsida om sin hund så kan man lika gärna släppa loss ordentligt ;)
2009-10-05 Första öppenklassprovet i viltspår, 1:a pris med full pott
Jag kände att jag kanske skulle döpa om "Nyheter" till "mattes skryt", för det serveras mest skryt här nuförtiden ;) Men man får ju lov att skryta om hunden, till skillnad från barnen, och det är faktiskt lite samma känsla av omåttlig stolthet över varje framsteg. Så känner i alla fall jag :)
Dagen började inte lysande. Matte har haft en trött och lite motig dag där energinivån varit extremt låg. Men tog mig samman och masade mig iväg till viltspårprovet som vi hade bokat in. Kitos första i öppenklass. Stormarna var över för den här gången, och kvällsolen sken när vi körde ner till skogen vid Trollenäs slott, och humöret steg flera grader. Vi mötte domare Ingela, och satte Kito på spåret. Han har börjat med ett väldigt noggrannt inspekterande av "skottplatsen" när han är i rätt arbetsstämning. Han riktigt trycker nosen i marken, slickar på blodet och gräver lite med tassen och trycker nosen ännu längre ner, innan han börjar gå spåret. Det ser i alla fall väldigt engagerat ut :) Spåret gick utan större problem. Ja faktiskt fick Kito både första pris och högsta poäng! Tiden var 15 minuter, och däromkring känns ganska lagom när tempot är lugnt och bra. Det var alltså en mycket glad matte som sen poserade för en bild med sin duktiga hund, se bild nedan :)
2009-10-04 Avslutning på sökkursen
Idag hade vi verkligen tur med vädret. Den första riktiga höststormen drog in i går kväll, och nu när jag sitter här och skriver smattrar regnet mot rutorna igen. Men några timmar på morgon och förmiddag var det uppehåll, vilket förstås förgyllde avslutningen på höstens sökkurs. Vi hade några jättetrevliga timmar i sökskogen som vanlig, och som avslutning blev det diplomutdelning och även pokal- och medaljutdelning för de som utmärkt sig förtjänstfullt. Döm om min stora förvåning och glädje när Kito fick pokalen för kursens bästa sökhund! Bedömningen gjordes förstås utifrån den nivå man befinner sig på, vi har ju långt ifrån kommit längst, men det var verkligen roligt att få ett kvitto på att Kito utvecklats och gått framåt. Jag blev glad som ett litet barn över vår fina pokal, och satt med ett fånigt flin länge :)
Vi har förstås fått stor hjälp på vägen. Även den här kursen har varit väldigt bra, trots att den inte varade så länge. Väldigt strukturerad och innehållsrik, och en stor hjälp på traven för vår fortsatta träning. Det har känts som ett stort lyft och en spark framåt. Härligt när det ger så mycket!
Mattes stolthet och ögonsten fick posera lite med sitt fina pris när vi kom hem :) Kanske inte den mest prestigefyllda pokal man kan vinna, men för mig är den stora utmaningen att vi utvecklas, och det har vi ju, sen de första stapplande stegen i sökskogen i våras. Go Kito!
2009-09-20 slappar på söndagseftermiddagen
Såhär trött var Kito när vi kom hem från skogen idag :) Kunde t o m ligga och somna i den obekväma biabädden i vardagsrummet som han inte gillar för att den är för liten. Huvudet hamnar utanför.
Idag var det ju äntligen sökträning igen. Det är ju svårt att bestämma vad som är roligast, men sökträning är nog ändå nåt särskilt, både för mig och Kito! Idag blev åter en riktigt lyckad träning, och han gick i det närmaste perfekt på alla skicken. Det blev två medvetet dolda figgar, och två där vi tänkt oss en synretning på djupet, men som Kito inte såg. Kito sprang ut rakt och fint oavsett om han såg nåt eller inte, och klapp figgarna direkt. Jippie! Jag tror minsann att det går framåt med unge herrn, och han är duktig på att använda vindvittringen. Som avslutning fick han en kul springfigge som han fick jaga efter. Väldigt roligt för Kito, fast rätt jobbigt för den som skulle försöka springa ifrån honom i skogen :) Själv lyckades jag förresten göra en praktvurpa, därute i skogen. Som tur var landade jag något dämpat och en öm hand med en utgjutning är mitt enda men. Men visst märker man att man inte är 20, och jag får nog ta det lite försiktigt. Det är lätt att man bara springer och samtidigt försöker se hur hunden går. Inte så bra i skogen där ett och annat sticker upp ur marken ;)
Efter sökträningen fick Kito springa i skogen en stund med kompisen Molly också. Han hade minsann energi kvar efter söket och sprang ett av sina tokryck runt, runt, en bra stund, och motionerade både sig själv och Molly ordentligt.
Denna veckan blev det inget spår, men då blev det istället en extra lydnadsträning på klubben. Sen flera rejäla hundpromenader med både gamla och nya kompisar. Så vi har varit rätt busy ändå, om vi får säga det själva, och gjort oss väl förtjänta av en lat söndagseftermiddag :)
2009-09-15 Protokollet från anlagsprovet
Nu när jag nästan glömt bort saken så damp ett stort kuvert från bassetklubben ner i brevlådan. Inuti låg ett diplom för klarat anlagsprov, och så domarens protokoll. Jag blev så glad när jag läste det! (Ni som tycker det är fjantigt att skryta om småbagateller, sluta läs här!, men jag gläds även åt det lilla!) Kito hade fått högsta poäng, och ett jättefint utlåtande. " Ett mycket trevligt ekipage, spårar i ett utmärkt tempo med väldigt noggrann spårning. En fröjd för ögat."
Jag är ju inte så hemma på hur viltspåren bedöms, och har varit så osäker på vad som räknas som "bra", så det var verkligen styrkande :)
2009-09-13 Utställningshelg på hemmaplan mm
Så har det varit utställningshelg här på hemmaplan, och då fanns inga ursäkter att inte anmäla ;) För mig och Kito gick det väl "sådär", men jag är rätt nöjd ändå. På lördagen var vi på Sofieroutställningen. Domaren tyckte att han var välutvecklad och rörde sig bra, men att han hade ett lite grovt huvud. Kito fick en etta i kvalitet och placerade sig som trea i unghundsklassen, utan vidare utmärkelser. Eftersom vi var snabbt klara fick jag shoppat lite till honom, bla fyndade vi ett varmt vintertäcke för den tråkiga säsong vi har framför oss. Bra att ha för lång väntan på träningar ;) En metallapport fick jag också köpt. Den var han inte vidare förtjust i men jag började klicka in ett gripande direkt när vi kom hem :) Nu griper han i alla fall och drar emot. Ja, så blev det ett fint litet kampskinn också, som matte kan ha i fickan. Det gillade han desto bättre!
Eftersom jag har en kusin som skulle tävla agility så tittade jag en stund på det också. Hej vad det gick! Så sportiga och vilda blir nog aldrig jag och Kito, tyvärr har Kito ju en halvgammal matte, men vi ska nog prova på det också nån gång i framtiden! Jag hade gärna stannat kvar och tittat på large-klassen också, men husse ville hem så jag fick ge mig. Jag hann i alla fall stanna och prata med många på vägen ut också, så husse var nog vid bilen en halvtimma innnan jag och Kito nådde dit :)
Idag var det ridgebackspecial i Råå. Hur mycket hundar som helst anmälda, som vanligt. Så jag hann bara se de första hanhundsklasserna. Jag hade försovit mig och hann väl ungefär bara slänga ifrån mig grejorna hos "Djungelkatterna" och kuta in i ringen. Några stunder stod Kito riktigt fint, fast mest inte... Men efter en etta i kvalitet blev vi i alla fall kvar bland dem som skulle placeras i konkurrensen. Domarens kritik var bara "good" och "nice" på allting. Vi hamnade till slut på reservplats, men det var ju alltid något. En flott rosett och en påse hundmat etc får man ju på specialerna, och det är ju lite roligare än SKK's plastband :)
Bäst och roligast med Råå-utställningen var att jag fick träffa Kitos farfar, Djungelkattens Superridged Sauvage, som var med som sällskap. Så roligt att se en så sprallig veteran på nästan 10 år! Dessutom jättesnygg, lagom på alla vis. Starkt byggd och med underbart uttryck.
Sen skyndade jag hem och bytte om och packade för spårträff. Husse och yngste sonen följde med (efter omfattande övertalning och lockande med korvgrillning). Kito fick kämpa med ett dygnsgammalt spår som det regnat massor på. Han fick lite problem i en vinkel och i återgången, men jobbade intensivt hela tiden, och spårade sig till slut fram till sin klöv. Det är roligt att se hur han utvecklas. Idag visade han stor förväntan inför spårandet som jag tidigare bara sett på sökträningen, och han blir mer och mer fokuserad. Med tiden ska han nog utvecklas till en riktig allrounder!
Några bilder från helgen:
Här står vi (till höger) och blir bedömda på Sofiero
Rebecka och Härja tävlar agility på Sofiero. Jättekul att se!
Jag fick träffa Kitos farfar, Sauvage. Kolla vilken goding! Nästan 10 år gammal.
Kito jobbar koncentrerat i spåret
Såhär tokglad ser han ut när han får hålla klöven efteråt (tyvärr får man inte äta upp den, säger Kito)
2009-08-29 MH
Så har vi gjort MH, och jag är väldigt nöjd med min lille gosse även om spökena skrämde honom ordentligt. Hastigt och lustigt fick vi en överbliven plats på ett MH som skulle hållas i Bjuv. Kito är 17 månader, och jag tyckte att vi kunde slå till och få det gjort. Han är ju lite omogen och valpig än, och har inte så mycket erfarenheter. Men å andra sidan så ser man hans "grundmentalitet" tydligare då. I stora drag så motsvarar hans MH hur jag själv uppfattar honom. En glad, lekfull och nyfiken kille med bra jaktlust, som hellre går undan och avvaktar än tar till ilska i obehagliga situationer, som har ganska goda nerver och skakar av sig obehag snabbt, och är helt skottfast.
En egen sida om hans MH hittar ni här, där finns även protokollet. Husse filmade alltihop, och när jag får tid framöver så kommer jag att lägga upp några filmsnuttar också. Nedan några bilder.
Hantering, testledaren kollar bissingar.
Lek 1
Dumpe
2009-08-27 spårnosarna
Jag försökte få ett snapshot på de utmärkta spårorganen, en levernos och en svartnos. Det är lättare sagt än gjort, för det är i princip omöjligt att få dem att stå still samtidigt. Men jag tyckte ändå att resultatet blev tillräckligt charmigt för att visas på hemsidan :)
Idag fick Kito ett spår med en ny svårighet, som jag inte fick veta om på förhand. En återgång som han löste fint. Överlag var han koncentrerad idag, och jag känner att jag börjar få grepp om hur han arbetar och blivit bättre på att läsa honom.
På lördag ska vi göra MH på Bjuvs brukshundklubb. Det ska bli kul! Jag känner ju min Kito, och vet ganska bra hur han fungerar, men det ska bli spännande att se hur han reagerar i testsituationerna!
2009-08-24 höstens träning är igång
Nu har vi kommit igång med höstens appellydnadskurs, och har hunnit träffas ett par gånger för lydnadsträning. Tanken är att vi får tips för att kunna träna på momenten ensamma eller tillsammans med kurskamraterna. 
För mig och Kito har det än så länge inneburit att vi tränar fritt följ på samma sätt som tidigare, men helst ska ha någon annan som klickar, så att jag kan ha en neutral position och inte konstant gå vänd mot Kito och titta på honom. Tyvärr så kommer jag nog inte att ha så många tillfällen med medhjälpare, så jag försöker nu träna mig själv på att snegla nedåt vänster men ha näsan framåt :) Vi har också börjat om med platsliggningen på ett nytt sätt, med belöning från medhjälpare. Ett sätt som verkar fungera mycket bra med Kito, och har den positiva bieffekten att personer som rör sig bakom honom blir ett trevligt inslag. Vi har också börjat träna på det som ska bli framförgående. Det artar sig bra, förutom att Kito stretar framåt som en galning och jag har svårt att hålla emot. Får se hur jag ska lösa det utan att ta bort viljan att gå framåt...
Det blir bara några få söktillfällen på den här kursen, och tyvärr kommer vi inte att kunna vara med på alla. Men i går var det sökträning, i en ny och trevlig ruta, och Kito njöt i fulla drag! Stor entusiasm, men ändå fokuserad. Allt blev lyckat, och jag körde hem från träningen med den sköna känsla man har när allt klaffar och både man själv och hunden har haft riktigt roligt!
Vi ska också spåra ca en gång i veckan ett tag framöver. I förra veckan blev det ett kort och enkelt spår, och det gick bra. Men jag märker att på alltför lätta spår blir det mer vindande. Spårläggaren hittade inte sina markeringar, så jag kunde inte se exakt hur han gick, men tyckte att det såg lite nonchalant ut från Kitos sida. Men sen det blir ju förstås extra kul när alla måste följa hunden för att hitta spårslutet, och dit kom vi ju genom att bara hänga efter Kito :)
Hemma tragglar jag lite med apportering fortfarande. Nu kan han ju komma in med apporten och sätta sig, men inte det omvända, dvs ta apporten sittande vid min sida utan att resa sig. Ett steg framåt och ett bakåt ;)
2009-08-12 godkänd i anlagsklass i viltspår
Äntligen fick jag tummarna loss och anmälde Kito till ett anlagsprov. I kväll körde vi ner till Trollenäs utanför Eslöv och mötte upp med domare Ingela Nilsson. Kito spårade på, och jag trålade efter :) Fortfarande känner jag mig osäker och har lite svårt att lita på att han vet vad han gör. Dumt av mig! För Kito spårar utmärkt, och matte ska bara lita på honom! Vi fick inte protokollet idag, men Kito gick i bra och lugnt tempo, mitt i spåret, ringade lite i ett par vinklar, blev lite störd av matte en gång men löste allt på egen tass, och var framme vid spårslutet efter 17 minuter.
 |
Hemma igen blev det lite rå ryggbiff för spårhunden. Husse ville gratulera :)
(Ingen bild från idag, men en på Kito när han sniffar i skogen.) |
2009-08-04 liten uppdatering om vad vi har för oss
Jag har inte haft ork med uppdateringar av hemsidan på ett tag. Det skiftande, och mestadels usla, vädret förde också med sig en gräslig migränperiod för mig. Kito har det bra i alla fall! Han är ju prioritering 1 numera :) Vi har varit ute och promenerat mycket. En del promenader på ovanliga ställen och i ovanliga sammanhang, som festivaler. Det är bra för Kito att få känna på skräniga folkmassor och bullriga miljöer i lagom doser. Vi lever ju rätt så lugnt här i våra villakvarter. Ännu mera sköna och roliga promenader har det blivit med hundkompisarna Chica och Samson.
Kito och samson leker så det står härliga till i den stinkande, ruttnande tången på stranden :)
Jag har också varit ganska flitig med att träna lite lydnad varje dag. Bara väldigt korta pass, oftast bara några minuter åt gången, för att det inte ska bli tråkigt. Mest har vi tränat på apportering. Väldigt länge så har det varit stört omöjligt att få Kito att sitta och hålla något i munnen samtidigt. Han har prompt spottat ut apporten så fort han skulle sitta. Eftersom jag inte vill använda något som helst tvång när jag lär in "cirkuskonster", så har jag fått ha tålamod, och fått tänka till lite ;) När jag väl tänkte till så löste det sig. Genom en baklängeskedja som slutade med sitt, och genom att börja med att förstärka sitt flera gånger innan han fick hämta apporten så kom vi äntligen över den tröskeln. Rumpan damp i backen och apporten satt kvar i munnen. Tjohoo, vad glad jag var! Nu har vi nästan en färdig apportering. Fast man kan inte vara säker med Kito ;) Ibland vill han t ex absolut inte hålla apportbocken på mitten, utan i en av "klumparna" i änden. Jag har spenderat massor med tid med att klicka för ett rätt gripande på mitten, men ibland är det som att han bara måste få göra det lite på sitt eget vis. Just nu väljer jag att ignorera hans konstnärliga utsvävningar med apportbocken. Börjar jag fila för mycket på detaljer så förlorar han snabbt intresset. Igår visade han också att han var lite trött på apporteringsövningar, eller ville han bara kolla vad som hände om han gjorde något annat? :) Jag lägger ut apportbocken, han springer glatt och hämtar den...och rusar till sin bädd och lägger sig ner och gnager på den. Va!!! Fast idag gick det bra igen :) Det kommer!
Över sommaren har vi också träffats några gånger och tränat sök, vi som gick kurs ihop i våras. Nu ska vi gå kurs igen, lite sök och så appellydnad, men vi kommer också att fortsätta att träffas och träna vid sidan om. Jättekul att ha träffat på ett så motiverat gäng!
Igår var jag och Pia iväg med Samson och Kito och testade dem på ett viltspår, för första gången på jättelänge. Denna gång var spåret lagt av mer erfaret folk, och i helt nya omgivningar. Det gick bra med båda hundarna, och vi var nöjda. Jättebra att få tips, och kunna koncentrera sig mer på att läsa hunden, eftersom spårläggaren gick med bakom och kommenterade. (Ingen matte som spanar efter snitslar). Spåren gick bl a över flera vattenfyllda diken och där fanns gott om hjort och vildsvin i området. Kito behöver bli en aning mer fokuserad, men det var en fröjd att se hur han jobbade för att lösa uppgiften!
2009-07-20 Skogspromenader
I helgen blev det mycket skogspromenerande. På lördagen träffades Pia och jag i Åstorp, och gick sedan en lång promenad i skogen på Söderåsen med Kito och Samson. På vägen hittade vi massor av vildhallon och smultron, och både vi och hundarna lät oss väl smaka. De fick också ett litet extra motionspass genom att vi posterade oss i en brant backe och lät dem springa mellan oss tills de tröttnade. När vi nästan var framme vid bilarna igen efter en och en halv timme så plaskade hundarna ut i en damm. Ja, det gör väl inget om de svalkar av sig lite tyckte jag....tills vi upptäckte att det bara var ett tunt lager vatten över tjock svart dy! Samson hade kommit en bra bit ut och låg och kämpade i den tungtrampade dyn. "Han går ner sig!" gallskrek Pia, och jag satte av i full galopp till andra sidan för att komma närmare honom, i värsta beslutsamma MacGyver-stil. Under tiden vrålade Pia för full hals. Men Samson tog sig upp igen alldeles av sig själv inom ett par ögonblick, och om någon såg de två tanternas hysteriska reaktioner så blev det en kul lördag för dem :) Men sen var hundarna täckta med svart dy, och trots att vi hämtade en vattenskål och försökte skölja av dem i bäcken så satt det stenhårt fast. Vi fick alltså köra hem med två vorsteh-bruna ridgebacks. Tyvärr hade vi ingen kamera med oss, annars var de en syn!
Söndag var det skogspromenad igen med min syster med familj, och Pia och Mats med familj och hundar. Kito fick en härlig runda tillsammans med Max och Weera. Ojojoj! Där blev det springa av! Max och Weera är i superkondition och och väldigt lekfulla båda två. De fick ett ordentligt motionspass av att flänga runt över stock och sten och jaga varann medan vi trampade på i makligare takt på en trevlig runda runt en skogsjö. Tyvärr började det snart regna, och sen duggade ett stilla regn över oss och kamerorna fick packas ned, så vi fick inte tagit några fina hundbilder. Efter promenaden förflyttade vi oss med bil några kilometer till en grillplats och åt en välförtjänt lunch medan hundarna fick vila.
Max och Kito har kul!
Weera fick stå och höra tjejsnack medan killarna brottades.
Mats var hungrig!
Pia, till höger, hade en intressant regnutstyrsel. Perfekt för sökfiguranter sa hon :)
Över till ett (än så länge) litet problem som börjat visa sig i skogen. För att stävja oönskad jakt började jag träna tidigt med Kito. Jag tog med honom till ankdammarna, och till de gräsmattor där det är hundratals kaniner på kvällarna. Sen körde jag skvallerträning, med en liten skrämseldel. Titta på dem utan att gå fram belönades, sprang han efter kaninerna stack jag blixtsnabbt åt andra hållet. Att bli av med matte var mycket skrämmande för 12-veckors Kito. Det behövde jag bara göra två gånger. Sen fortsatte jag att utveckla beröm/belöning för att bara markera och sen vända sig till mig istället. Det har fungerat otroligt bra, och han kan passera kaniner och ankor lös, på bara några meters håll, utan att jaga. Men denna sommar har det visat sig att det fungerar bara på just de djur vi tränat på... I takt med att hans katträdsla har försvunnit har jag fått börja träna på icke-kattjakt, och nu har han precis fått upp ögonen för klövvilt i skogen. Jag har vid ett par tillfällen under de senaste veckorna varit nära att "tappa" honom, och när jag fått honom under kontroll så har han varit upphetsad och nästan okontaktbar. Inte ens godisbelöning har han velat ha! Usch! Efter minnena av mina två jaktgalna dobermann, så kommer jag att hålla stenkoll på honom framöver. Som tur är så syns det tydligt när han går igång på viltvittring, bara jag inte går och babblar för mycket med mitt sällskap och tappar fokus :)
Nya foton på fotosidan, i albumet 2009/July.
2009-07-12 Utställningsdagar mm
Vi var på utställning i Tvååker, två dagar i rad. Kitos uppfödare Hanne lockade upp mig, och det ångrar jag inte! Det var väldigt trevligt, och skönt att slippa bry sig om själva ställandet, det tog Hanne hand om. På fredagens nationella utställning fick Kito en etta i kvalitet, men blev oplacerad. På lördagens internationella utställning gick det helt suveränt. Kito vann unghundsklassen med CK, och placerade sig sedan som tredje bästa hane! Mycket hedrande, då det var över 70 ridgebacks anmälda och stora klasser. Jag blev så till mig att jag t o m köpte en rosa CK-rosett, vid sidan av grillbesticken som vi hämtade ut i pristältet ;) Kito fick också en rolig tyghöna med långa ben och pipljud. Den älskade han!...i tio minuter, sen dödade han den. Slet av ett ben och sprätte upp magen och rev ut fyllningen. De sorgliga resterna fick matte stoppa undan.Får se om det går att sy ihop, och sen kanske använda som superbelöning under sträng övervakning :)
Hanne och Kito på språng i ringen på fredagen.
Kito i ringen på lördagen då han slutade som 3:e bästa hane.
Vid sidan av själva utställandet så fick jag gott om tid att umgås och prata med Hanne och Gry (Atlas och Ayos matte), och hälsa på många andra bekanta och obekanta. Kul att träffa allihop! Alldeles extra kul var det att en hane från Sydafrika som jag varit mycket intresserad av, Glenaffric Ulanyo of Zuritamu, var där på besök från Tyskland. Jag fick hälsa ordentligt på honom, och blev inte besviken då jag träffade honom "på riktigt"! Det blev också ett par pratstunder med hans trevliga matte.
Söndagseftermiddagen var inbokad för en träningsstund på brukshundklubben med Eva och Dixon, som jag träffat på sökkursen. Dixon är en glad och härlig dobermannkille. Vi körde lite lydnad, men Kito var väldigt seg. Dels var han nog trött efter utställningsdagarna, dels var det väldigt tryckande och varmt ute, och det är han känslig för. Efter en stund fick han stå uppkopplad och vila medan jag dirigerade ett litet linförighetsprogram för Eva. Dixon gick jättebra, och Kito hann bli lite sugen av att få stå och titta på. Så körde vi några markeringsövningar med Kito, och då blev det fart i honom och gick riktigt bra! Jag har haft problem med att få honom att göra det bra på andra ställen än hemma, och han vill ju inte bära vad som helst i munnen ;) Nu backade jag till att använda hans älskade bitstock. Det viktiga är att få honom att hämta snabbt och hålla fast hela vägen, även med andra människor och på nya platser. Jag körde bara fyra repetitioner, och slutade på topp. Efter en skön fika avslutade vi med att låta hundarna gå genom en av de nya agilitytunnlarna några gånger. Skumt i början, tyckte både Kito och Dixon, men snart gick det som en dans. Lite lek blev det också tid till. Kito fick busa med Evas andra hund, söta Molly, och då var han i sjunde himlen förstås :)
Glad Kito under markeringsövning. Han har hämtat bitstocken hos Eva och är på väg till matte.
Sammanfattningsvis; en kul helg, men nu är vi trötta, det blir en slapp söndagskväll :)
2009-07-05 Semestertider
Det har dröjt länge med uppdatering. Efter Norge åkte vi utan Kito på semester en vecka. Det blev en härlig vecka med sol och värme när vädret var som sämst hemma. Kito hade det jättebra hos Pia och ridgebackkompisen Samson. Väl hemma blev matte sjuk, och skickade husse på avslutningen på sökkursen :). Husse har ingenting med hundträningen att göra, och har bara en väldigt vag aning om vad sökträningen går ut på, så det var strongt att åka iväg tyckte jag! Det hade gått OK, och sökkompisarna var nöjda med att det dök upp en ny figurant :) Sökträningen fortsätter i alla fall lite på halvfart under sommaren, vi kurskompisar ska träna varannan vecka.
Ja, sen blev det ju värmebölja och vi har tagit semester från det mesta. Vi har åkt och badat i stort sett varje dag, och däremellan har det varit för varmt för träning (ja, tycker vi latmaskar i alla fall :)). Matte har ägnat sig åt utomhussysslor och Kito har slappat omkring med hängande tunga. Han blir faktiskt väldigt påverkad av värmen, och det är bara på stranden som det varit riktig fart i honom. Han har i alla fall lärt sig simma ordentligt, till vår stora lättnad :)
Husse har köpt en liten kompaktkamera som är lätt att ha i fickan, och matte har använt den flitigt på stranden. Nya foton på fotosidan i albumet 2009 från maj och juni. Jag har också uppdaterat syskonsidan med nya bilder på Lucas, Karma, Juba och Kara.
2009-06-02 Norgebesök
Vi har varit på besök i Kitos hemland. Norska klubben anordnar årligen en specialutställning över pingsthelgen, RR-dagarna, och dit åker man för att träffas, snacka skit, ha kul och ställa ut. Ungefär i den ordningen :) Vi hade väldigt kul! Bäst av allt var att vi träffade tre av Kitos syskon, brodern Lucas som flugit ner från Bodö i norr, och systrarna Kara och Juba och deras respektive mattar och hussar. Vi träffade också en del andra som vi dittills bara pratat med på webben, och förstås en väldig massa ridgebacks. Jag önskar att vi haft tid att stanna längre och att jag hunnit prata lite mer med folk, men tiden gick fort, och vi var tvungna att åka ganska tidigt på söndagen.
Kito betedde sig som en flåbuse mest hela tiden. Slet i kopplet så att t o m husse åkte kana efter honom, gurglade på hanhundar och hoppade på folk och gav smällkyssar till dem han kom åt. Vi var de enda som stundtals syntes med en halti-grimma runt utställningsplatsen, och vi studerade förundrat hur andra höll sina koppel i lillfingret. Nåja, i andra sammanhang är jag ju glad att han är en ganska livad kille, så det får vi ta :) Troligen blev det lite mycket för den unge mannen med den långa resan, vår bristfälliga sömn i den lyhörda stugan och alla intryck. Det var rörande att se hur glad han blir av att träffa Hanne och John Anders, ”gammelmatte” och ”gammelhusse”. Han tjöt emellanåt av avundsjuka när de ägnade sig åt andra hundar.
Kito och Lucas var lite spända ihop, och skulle mäta lite, men när de fick vara lösa ihop så var det inga problem. Att möta Lucas live var extra kul, eftersom vi bor vansinnigt långt ifrån varann, och det förmodligen inte kommer att hända igen, åtminstone inte de närmaste åren. Lucas var en mild och lugn kille, betydligt lugnare än Kito.
På utställningen gjorde vi ingen succé. Jag kutade på så bra jag kunde, och kämpade med att ställa upp honom. Domaren Richard Van Aken var inte särskilt nöjd med mig, och kommenterade att jag var i väldigt dålig form (!). Inte trodde jag att min form skulle bedömas ;) Han verkade överlag lite irriterad. Kito gillade honom inte...och domaren gillade inte Kito. Så vi fick ett blått band, och därmed var den delen över. Domaren tyckte, vad jag förstod, att våra hundar överlag var stora, tunga, feta och omusklade.
Lucas gick det bättre för, och han blev 3:a i juniorklassen av 10, och fick HP. Syster Kara knep en hedrande andraplats av 17 juniortikar.
På lördagen var det en liten uppvisning i rallylydnad. Tyvärr blev den inte påannonserad, så de fick nog inte den uppmärksamhet de förtjänade. Jag tyckte i alla fall att det var särskilt kul att det visades en annan aktivitet än utställning också. Jag önskar att det fanns lite fler tävlingsgrenar, som lydnad, rallylydnad, agility eller liknande på rr-träffarna, dels för att det är roligt att titta på, dels för att alla kan vara med. Även de med ”skönhetsfel”.
Precis innan vi åkte hem så gick vi upp i skogen och släppte Lucas, glada Juba och Kito tillsammans, och det var nog den bästa stunden på hela helgen. Definitivt för Kito i alla fall :) Så härligt att se dem lyckliga tumla runt och snart hängde deras tungor flera decimeter ut, det var ju stekhett ute hela helgen. Sen var det dags att vinka adjö.
Den långa resan hem gick bra, och vi unnade oss ett längre stopp i Strömstad. Där blev det fika på uteservering. Kito uppförde sig åter som en ängel, och ägnade förstrött intresse åt förbipasserande hundar och hälsade vänligt på små barn utan att hoppa det minsta. Kito och Adrian fick också plaska i havet och svalka av sig en stund innan vi stuvade in oss i bilen igen för de sista 40 milen. Rejält trötta var vi förstås när vi långt in på kvällen var hemma igen, och det var gott att lägga sig i sin egen säng, även om jag fick ligga på kanten eftersom den brune hann före mig :)
Här springer den otränade matten med sin spänstiga hund
Kito bygger muskler både på sig själv och husse, genom att släpa honom runt området :)
Tre lyckliga ridgebacksyskon i skogen. Kito, Juba och Lucas.
Vi tog förstås många bilder, men det dröjer lite med uppdatering. Vi åker snart på semester , och lämnar Kito hos Pia och Samson. Det blir lite svårt, särskilt för matte, att vara utan Kito en hel vecka :)
2009-05-24 Helgkurs
Vid tangentbordet en väldigt trött matte... Vi har varit på helgkurs hos Åsa (Åsas hundar), och haft en väldigt trevlig och lärorik helg, trots att jag gick på migränmedicin hela helgen. Den här helgkursen anmälde jag till efter att ha letat runt efter någon som kunde inspirera mig och utveckla vår träning med enbart belöningar, dvs någon som arbetar konsekvent efter klickerträningsmetoder. Åsa har (ännu) inga elittävlingar på sin meritlista, men andra kvalitéer som jag värderade. Jag valde en kurs hos Åsa för att jag uppfattade henne som väldigt engagerad och vetgirig, och för att hon var van vid och hade intresse för träning med hundar som kräver lite mer av sin förare för att vilja arbeta. Det visade sig vara ett bra val! Förutom att vi hade roligt och tiden gick fort så har jag massor med mig hem att fundera på och jobba med. Det blev lite extra lyxigt, nästan privatträning, då vi bara blev tre ekipage på kursen på grund av återbud. En snabb och följsam vallhundsblandning, en värdig och tillbakalutad ridgebackhane och deras trevliga mattar var våra kurskamrater. Allt var mycket välstrukturerat. Bra teoriunderlag och välplanerade övningsstunder med hundarna.
Det första jag upptäckte var hur lite lydnad vi tränat under våren, och att vi knappt utvecklats alls. Men det var ju precis därför jag ville gå på kurs, så det låter jag inte slå ned mig. Vi har definitivt tappat fritt följ, och där behöver jag börja jobba på uthållighet. Apporteringen vill jag börja om helt med för att få bort tuggandet. Åsa visade en metod hon använt som jag nu ska prova med. Ställande under gång har jag inte övat alls, så där fick jag börja shejpa in ett frivilligt ställande. Bra! Vi har en början där nu. Vi gick ganska grundligt igenom baklängeskedjning, och fick göra en egen liten kedja med tre beteenden. Nu ska jag försöka tänka baklängeskedjning för alla momenten. Vi avslutade med externbelöning, alltså lite uthållighetsträning, och jag var mycket nöjd med resultatet. Jag satte ribban lågt med Kito, men det kändes bra att kunna avsluta med en övning som kändes i det närmaste perfekt.
Mer allmänt så fick jag mer klart för mig att jag måste tänka mycket mer på mina gester och kroppsrörelser och vara mer konsekvent. Tänka på vad jag gör helt enkelt ;) Jag har ju problem med stimuluskontrollen (att han utför rätt beteende på signal), och det är ju som jag misstänkt; jag ger egentligen ett visuellt kommando som Kito väljer före röstkommandot.
Vi pratade också en del om tävlingspsykologi, och hur man kan jobba på att hålla nerverna i schack. Fast jag måste erkänna att jag inte engagerade mig lika djupt i den biten. Den dagen den sorgen ;) Vi har en bra bit kvar till tävling, så det är inlärningen av momenten som känns viktigast just nu.
Ja, det var förstås mycket mer, men detta får bli min sammanfattning. En mycket rolig helg för både mig och Kito!
Bilder blev det inga på kursen, och jag har inte varit så flitig med att fotografera min egen hund den här månaden. Men så här såg det ut när lillhusse fyllde 11 år förra helgen. När han skulle firas med varm choklad och presenter på sängen så såg Kito till att vara närmaste gratulanten :)
2009-05-10 Träning, utställning och annat
Sen sist har vi hunnit med att vara på sökkursen ett par gånger till. Sist var det inte hitta figuranter, utan markeringsövning och budföring som stod på schemat. Kito var ganska frustrerad över att inte få springa ut och leta figuranter. Det är ju så himla kul! Men nu ska vi ju krångla till det lite, och han ska inte bara hitta dem, utan lära sig att markera och visa mig var de är också. Kito ska bli "rullehund" är det tänkt, så nu gällde det att få honom att ta en rulle (en bitstock var allt jag hade att tillgå) hos en figurant och springa till mig med den. Det gick inte så bra... bära grejor i munnen var inte vad han hade tänkt sig, och det förstod han inte riktigt vitsen med. Budföring, som vi körde med bara ett par meters avstånd med Kito, gick däremot riktigt bra den dagen!
Nu har vi i alla fall kört markeringsövning hemma ett par gånger med husses hjälp, och poletten verkar ha trillat ner. Hämta bitstock hos husse, och spring fort till matte med den, så får man nåt jättegott :) Budföring med husse var däremot helskumt. Husse brukar ju aldrig säga fot och sånt, han brukar bara proppa in godsakerna i munnen direkt :)
Vi har också varit på utställningsträning ett par gånger, vi försöker ju slipa lite på det till vi ska upp till Norge och visa upp oss i slutet av månaden. Vår lärare var jättebra, och jag tror jag blev lite bättre på att presentera honom. Men vi avslutade med en liten "tävling" i att ställa upp hundarna och där åkte jag ut först av alla :) Fast sen skulle vi springa och springa och då var vi lite bättre tyckte läraren. Bäst faktiskt! Men jag tror ärligt talat inte att jag har så mycket med saken att göra. Det är ju kul att springa tycker Kito, och han rör sig fint alldeles av sig själv :) Det gäller bara för matte att inte svimma av utmattning efter andra varvet...
Mer utställningsträning blev det i lördags, då var vi på inofficiell utställning i Lomma. Kito blev BIM, och det var förstås kul!
Stå och posera är inte så kul, Kito ville hellre hoppa studsmatta.
Idag blev det en stillsam dag, med skogspromenad med matte, husse och lillhusse. Lillhusse stod för lite fysträning och balansövningar.
2009-04-28 Röntgenresultat
Röntgenresultaten redovisades idag. HD grad A, artros ua (0), så idag är jag jätteglad! Det har varit en plågsam väntan på resultaten. Minst 10 gånger om dagen har jag varit inne och kollat hunddata :) Nu kan jag andas ut och vi kan långsamt börja trappa upp motionen.
Denna helgen har vi haft paus från all träning, och bara ägnat oss åt lite hundlek och att promenera i koppel längs stans mycket välbesökta strandpromenad. Mycket nyttig övning för Kito. Han sköter sig egentligen väldigt bra, men kan fortfarande få för sig att spänna musklerna och försöka bogsera matte när han vill fram till något intressant. Jag blir långsamt starkare i armarna ;) Vi satte oss också på uteservering och åt glass. Kito satt tyst och fint, och tittade på förbipasserande människor och hundar. Fast mest tittade han på våra glassar förstås. Och dreglade omåttligt. Lön för mödan fick han också. Halva mattes glass :)
2009-04-22 Inget pass för Kito
 |
| Idag är jag sur... |
Inget brev kom med svar på blodprovet för antikroppar, så idag ringde jag veterinären. -"Inte tillräckligt med antikroppar" var svaret. Sk-t! Vi var grundliga och tog två vaccinationer, och det funkade inte ändå. Hela proceduren har tagit nästan ett halvår, och det var inte billigt heller. Jag är grymt besviken! Vi bor ju så vi ser Danmark från fönsterna, och har familj där på andra sidan, så jag såg fram emot att kunna ta med Kito. Viss om att han snart skulle ha sitt pass hade jag redan börjat rekognocera möjligheterna att delta på aktiviteter i Danmark. Nu blir det inget av med den saken det här året i alla fall...
För att sluta med något trevligare så var vi på sökkursen i går igen. Jätteroligt! Och Kito överraskar mig med sin ihärdighet :)
Vi har också nyheter från Kitos bror Lucas som bor långt uppe i norr. Han var på sin första officiella utställning i helgen (det var snöstorm utanför!). Det gick jättebra, han var cool och uppförde sig perfekt, och fick hederspris av domaren. Se ett par nya bilder på syskonsidan.
2009-04-20 Nybörjare på sök
Lördag var spårdag med Pia och Samson. Vädret var underbart och vi hade några riktigt sköna timmar ute med hundarna. Som spårläggare var vi mindre bra den här gången, och kluddade till det ordentligt. Båda hundarna blev lite förvirrade i spåret, men hittade sina klövar och fick lyckas. Nästa gång ska vi vara lite mer strukturerade :)
Söndag förmiddag tillbringades på Söderåsen med sökkursen. Det var tredje gången med sökövningar i skogen. Vädret var inte så fint som på lördagen, men helt ok. Trots att det tröttar ut mig rejält, jag är helt slut efteråt, så tycker jag att detta är superkul. Även att vara figurant och att se de andras hundar söka. Sökträning är ju nytt för mig. Jag har bara tränat spår och lydnad med mina tidigare hundar, men börjar långsamt att greppa principerna. Det som varit den bästa överraskningen för mig är dock hur Kito reagerade. Han älskar detta! Redan andra gången vi kom ut i skogen och han kände igen personerna i gruppen så blev han alldeles till sig. Jag är också glatt överraskad över att han kan samla sig ganska bra på stigen, och hur målmedveten han är när han springer ut. Så nu finns det ingen återvändo, det här måste vi ju fortsätta att träna :)
I söndags hade jag släpat husse Ulf med mig, och han tog en massa bilder. Ni kan se en del av dem, och andra bilder från den här månaden i albumet "2009" under "April" på fotosidan.
2009-04-16 Röntgen
Igår var den värsta dagen i Kitos liv hittills. Det bar iväg till veterinären för höft- och armbågsledsröntgen. Kito tycker INTE om att åka till veterinären. Han har egentligen aldrig blivit utsatt för något som gör riktigt ont, men bara lukten av desinfektionsmedel, nålar, termometrar och allt det andra är nog för att göra honom väldigt illa till mods. (Matte är likadan med sjukhus :)) Sen är det svårt att främmande ska greja med honom. Han finner sig nätt och jämnt när jag klipper klor, rensar öron och sår och annat läbbigt. När det är främlingar så blir han väldigt motsträvig...Men han uppför sig som tur är mycket fint, och visar aldrig aggression.
När Kito låg där på båren nedsövd, och såg så eländig ut, så kände jag mig illa till mods. Usch! Jag tog några bilder med min usla mobilkamera:
Idag var han tack och lov helt återställd, och sitt vanliga pigga, glada jag igen.
2009-04-13 Påskhelgen över
Sen början av april har vi haft underbart väder, och hela påsken strålade solen. Förutom promenader och aktiviteter så har vi varit ute i trädgården en hel del. Matte och husse har röjt och fixat, och Kito har "hjälpt till" :)
Kito har för första gången varit borta från familjen. I två dagar bodde han hos Pia och Samson, så att vi kunde åka till Köpenhamn en dag. Allt gick jättebra och Kito trivdes bra i sitt "semesterhem". Här är de söta gossarna när vi kom för att hämta Kito:
Idag var vi och spårade med grabbarna. Allt gick fint, men en lite obehaglig överraskning fick vi när vi la ut Kitos spår. Vi gick rakt på ett litet rådjur som låg dött. Vi kunde inte se några uppenbara skador, förhoppningsvis var det inte hundar som varit i farten...
Jag fick låna en klöv av Pia och den var tydligen extra god. Innan jag hann ingripa så hade Kito ätit upp hela klöven!
Annars har vi hunnit med att vara med sökkursen i skogen första gången. Kito tyckte det var jättekul att springa ut till figuranterna och få leverpastej. Jag tyckte också det var jättekul, både att titta och att vara figurant åt de andra, men oj vad trött jag var efter tre och en halv timme i skogen! Imorgon kväll ska vi iväg igen.
Vi har också varit iväg och tagit blodprov på Kito för att se om han bildat antikroppar efter rabiesvaccinationerna. Det kommer förhoppningsvis svar på posten inom en vecka. Vi håller tummarna för att han ska kunna få sitt pass snart.
På onsdag ska vi iväg och röntga höfter och armbågar. Nervöst! Men det ska bli skönt att få det överståndet.
Jag har också anmält till en helgkurs i tävlingslydnad hos en klickertränare. Det är först i slutet av maj, men det känns bra att ha en milstolpe. Jag behöver det för att ta mig framåt med träningen. Vi har i alla fall efter många om och men lyckats med klossträningen :) Nu har vi lämnat klossen och tränar vänster om på stället på promenaderna. Lite klumpigt blir det, men han studsar runt och svänger in rumpan så duktigt! Positionen är lite si och så, men jag gläds åt våra framsteg.
2009-03-29 Massor av lek, lite spår och lite lydnad
Veckan som gick blev innehållsrik för Kito. Tisdag var födelsedagen förstås, och presenten var en lammkotlett som inmundigades rå. På kvällen lekte Kito med en trevlig rottweilertik vi träffade på skogspromenaden. Onsdag och torsdag var vi ute med labradoren Chica. På torsdagen träffade vi ett helt gäng trevliga leksugna hundar och det var en fröjd att se sex stycken i mycket varierande storlekar ha jättekul tillsammans. Fredag hade vi träff med ridgebacktiken Milli. Vädret var typiskt opålitligt vårväder och det växlade från strålande sol, via regn till världens hagelskur. Men hundarna hade förstås jätteroligt!
Kito och Milli
Vi har också hunnit med att springa på stan och göra ärenden. Kito tar det med glatt humör, men min arm går nästan ur led ibland. Så mycket att lukta på, så många att hälsa på... :)
Lördagen var fullspäckad för Kitos del. På förmiddagen träffade vi Pia och Samson för att träna viltspår. Hundarna fick varsitt rakt (nåja) spår som uppmjukning efter vintervilan. Vi hade det härligt och fikade i en skogsbacke och hundarna lekte av sig innan det var dags att spåra. Det gick jättebra för båda två. Lite vindande eftersom det blåste ganska bra, men inga problem att följa spåret.
Jättestolt Samson med klöven
Kito med klöven och glad matte :)
Efter spårandet åkte vi hem och vilade en timme. Sen for vi ut till Bruces skog och var med på "hundleken" i hägnet. Full fart i ett par timmar. En mycket trött hund med lika trött matte spenderade större delen av lördagskvällen i sängen :)
Söndagen blev lite mer stillsam. En fin vårpromenad i Råådalen med Kito och Adrian. Sen tränade vi lydnad en kort stund på brukshundklubben. Adrian 10 år fick vara fotograf, och det jobbet gjorde han med den äran tycker jag. Nya bilder i albumet Unghundsbilder/Mars på fotosidan.
2009-03-24 Kitos födelsedag!
Ett år idag, vår fine brune clown! Grattis till alla Kitos syskon på födelsedagen!
2009-03-22, vår första officiella utställning, Kito bästa juniorhane
På lördagen var vi i Malmö på internationell utställning, svensk vinnarutställning 2009. Usch och fy så trångt och bökigt det var! Men Kito hanterade det hela fantastiskt bra! Gott humör och helt avslappnad, trots att han aldrig varit med om något liknande.
Kito vann sin klass och blev bästa juniorhane! Det var 10 juniorhanar anmälda och de flesta åkte ut med tvåor, vi var bara tre som gick vidare till konkurrensklass. Domare Espen Engh tyckte att Kito var en ganska fin kille med bra rörelser, men att han behövde ringträning. Själv tyckte jag det gick ganska bra, med tanke på att vi inte direkt är ett rutinerat par :)
Min fotograf (husse Ulf) var tyvärr inte på hugget igår, så några fina bilder blev det inte. Här är i alla fall några:
Här står vi och väntar på vår tur att bli bedömda. Matte har upptäckt att domaren är ganska sträng, och är nervös så hon nästan svimmar :) Kito tar det med ro.
Springa är kul tycker Kito
Matte gör så gott hon kan
2009-03-15, Kito äter apelsiner
En lugn vecka avslutades med en lugn helg. Igår var första gången jag riktigt kände att våren är på väg. Jag tog en långpromenad med Kito och frös inte ett dugg, trots att jag varken hade långkalsonger eller termobrallor. Så skönt! Jag avskyr kyla. Det var också underbart att kunna vara ute och gå till klockan var över sex, och det var ändå ljust ute.
På promenaden träffade vi söta ridgebacktiken Milli, som Kito lekt med när han var liten. Jätteroligt att se henne igen, tyckte både jag och Kito. Och nästan ofattbart att våra hundar nu var ungefär dubbelt så stora som sist vi sågs! De lekte och busade en stund, och jag hoppas vi ses snart igen.
Idag har jag för första gången på hela vintern varit på brukshundklubben och tränat ett kort lydnadspass. Det var agilitykurs intill, och det passade bra, så vi fick lite störning. Kito är ju så väldigt intresserad av alla andra hundar nu. Jag körde lite basic grejor, lite fritt följ, en kort platsliggning, ett par inkallningar osv. Sitter snett gör han fortfarande (jag kämpar med den där förbaskade klossträningen), och det fria följet är sådär, men med tanke på att vi är lite ringrostiga så tycker jag att det gick riktigt bra.
Jag har fortfarande problem med att när han blir ivrig så lyssnar han inte på mina kommandon, utan testar med första bästa beteende. Förmodligen är det jag som brister på något sätt. Jag har ju försökt få honom att erbjuda beteenden, och det gör han... men när det kommer till stimuluskontroll så har jag inte fått det befäst ordentligt.
Så till den stora nyheten i rubriken ;) Jo, Kito gillar apelsiner! För att ni ska få bevis så har jag lagt en liten videosnutt på videosidan.
2009-03-08, Kito BIR-junior och en trevlig söndagsutflykt
Lördag morgon drog Pia och jag iväg med Samson och Kito till en inofficiell utställning i Gryttinge ridhus, arrangerad av Sturups schäferhundklubb. Vi skulle träna. Pia på att ställa ut Samson själv, och jag på att ställa ut över huvud taget :) Jag och Kito har inte varit på någon utställning sen vi var på valputställning i september förra året. Mitt mål var att Kito skulle stå still, låta sig hanteras och trava mer än hoppa. Sånt finlir som att de ska stå snyggt och i balans osv är långt över vår horisont, och vi har lång, lång väg dit, om vi nånsin kommer så långt. Jag när drömmar om att hitta nån trevlig handler som tar hand om utställningsbiten, men tills dess så får jag ju försöka själv så gott jag kan.
Jag var glad att han stod still ganska långa stunder, tandvisningen gick bra, och han travade åtminstone nästan hela tiden. Men den här dagen hade vi mer flyt än så; Kito vann sin klass och gick vidare och blev sen BIR junior! (De hade ett väldigt udda upplägg, en BIR för varje klass som sedan gick vidare till en BIS-final för alla raser.) Någon placering blev det inte för oss i finalen, men jag var mer än nöjd med dagen ändå.
Kitos kritik:
Kraftfull maskulin hane. Bra skalle och nos. Bra hals och rygg. Välkroppad för åldern. Tillräckliga vinklar. Rör sig bra från sidan. Ännu instabil fram. Accept. ridge.
För Pia och Samson gick det också riktigt bra. Samson slutade som BIS-4!
Det blev en lång dag eftersom vi skulle vänta på finalerna, så när vi dödströtta packade bilen för hemfärd var det redan kväll och det blev tyvärr inga bilder tagna.
Söndag eftermiddag var inbokad för utflykt till Söderåsen. Förutom vår familj var det min syster med familj, och Mats och Pia (annan Pia) med familj och hundar (se deras hemsida här). Det var grått och kallt och ösregnade när vi gav oss iväg, och vi traskade pliktskyldigast en runda i skogen. Men det var skönt att komma ut som alltid, och hundarna lekte och skuttade och hade det allmänt härligt. Regnet minskade dock till ett droppande när vi packade ut grillarna och matsäcken, och vi hade en mysig stund i vindskyddet vid sjön. Både folk och hundar var nöjda och glada. När vi skildes på parkeringen var vi överens om att det ska bli fler gemensamma utflykter i framtiden.
Ulf och Mats grillar korv
Kito leker med Max och Weera
När vi kom hem skulle vi ta en bild på Kito med rosetten från igår. Men Kito hade skyndat sig upp och lagt sig tillrätta i min säng, helt slut efter allt spring och lek i skogen. Jag hade inte hjärta att dra upp honom, (ja, han är en bortskämd liten morsgris :)) så lillhusse fick hålla upp rosetten bredvid honom för ett snapshot.
2009-03-01
Kito har fått vila ett tag efter att han haft en förkylning. Det är inte lätt för den killen att vila, och det blev stor glädje då vi hade träff med Pia och Samson på lördagen för två timmars hålligång i leran. Bilder på gyttjebrottarnas lek är tillagda i albumet unghundsbilder på fotosidan.
Pia och jag ägnade också några minuter åt att öva på att ställa upp hundarna. Pia lyckades fint med Samson tycker jag, se här:
Värre gick det för mig, Kito stod som en gunghäst ungefär.
Just nu fattar jag inte varför jag anmält till utställning snart. Vi har inte övat ett dugg. Jag har bara förträngt det... Av någon anledning så känner jag mig väldigt obekväm på utställningar nu. Men det är bara att få det gjort!
Det märks att hormonerna börjat sjuda i Kito. Han är precis så stökig och pendlar mellan ytterligheter som en mänsklig tonåring. Den lätta perioden är över och jag har lite att bita i. (No pun intended, som de säger). Ett annat tecken är att han plötsligt tappat intresset för mat. Dvs läckerheter och hundgodis går fortfarande bra, men han kan lämna maten i skålen orörd. Vi är chockade! Istället har främmande hundar blivit väldigt intressant. Det är svårt att få hans uppmärksamhet. Jag tror det blir väldigt nyttigt att börja träna på brukshundklubben med andra hundar snart igen.
Söndagen har spenderats i ett lugnare tempo efter allt springande igår. På promenaden så provade jag för första gången en enkel övning i uppletande med Kito. Jag platsade Kito och gick och gömde min ena vante, bara en liten bit ifrån. Det gick fint. Han letade upp vanten som han glatt kom med och bytte mot en godis. Tidigare har jag bara kört godissök, så hans förväntan gjorde förstås att han dreglade omåttligt, och det var en mycket slaskig vante jag fick tillbaka :)
2009-02-11, Mer vardagsliv
Jag har tydligen en våg av inspiration att skriva på hemsidan just nu, så här kommer lite mer vardagligt om Kitos liv.
Häromdagen blev det en kvällspromenad med en kul överraskning, vi kom nämligen hem med en färsk rådjursklöv som vi behöver för viltspårträningen. Nej, Kito rev inget rådjur, och jag jagar ju inte. Men ett misslyckande ledde till ett mycket trevligt möte. Jag hade tagit Kito i koppel för att vi skulle gå längs en väg en bit. Precis innan hade han gått lös och stannat fint för att få koppel på då vi mötte två småhundar. (Lös springer han aldrig fram sålänge jag stoppar honom innan vi kommer alltför nära.) Att passera gick fint och städat och jag gick och mös över hur duktig han var. Då dyker plötsligt två kopplade hundar upp precis framför oss. Vi hade inte sett dem bakom de parkerade bilarna. Den ena skällde upphetsat och Kito var inte sen att utnyttja tumultet. Innan jag hann få situationen under kontroll hade Kito gjort ett av sina jätteryck fram till den närmaste hunden, en bastant labbehane. Labbehussen var som tur var en mycket vänlig och förstående person :) Vi började prata, och hundarna fattade uppenbarligen tycke för varann. Så under lite mer kontrollerade former gick vi ner på en gräsplan och lät hundarna hälsa lösa och leka en stund. Under prat om ditt och datt så kom det fram att labbens husse hade en pappa som jagade, och fick massor av rådjursklövar att använda för att träna labben för eftersök. Det slutade med att hussen sprang in och hämtade en rådjursklöv som vi fick i present. Så traskade vi hem med vår trofé och nu fick jag ytterligare en skjuts för att komma ut och spåra denna veckan :)
Igår skulle jag på stadspromenad med Kito. En koppelpromenad i centrum är spännande för en hund som bor i villakvarter. Det blir både massor med mental stimulans med alla intryck och ett bra tillfälle att öva att gå fint i koppel trots massor av störningar. Jag hade fickan full av hundgodis och hoppades också på att vi skulle träffa karlar som ville klappa Kito. Men åter blev det inte som jag tänkt mig, fast bra ändå. Jag började med att rasta i en park för att han skulle ha kissat av sig. Då passade han på att rulla sig i bajs! Fy så äckligt! Sånt har jag ju sluppit sen jag hade retriever, men nu ska jag tydligen lida under det oket igen... Det kom mest på halsen, och jag försökte gnida av honom med torra löv så gott det gick. Men stank gjorde han, och det var förstås inte läge att flirta med främlingar för att bli klappad. Men vi gick vår promenad och han fick sin koppelträning och var riktigt duktig. Vi hade också turen att parkarbetarna var överallt idag med stora blåsaggregat för att blåsa rent från löv och kvistar. De väsnades enormt, och gubbarna med ”blåsarna” var en märklig syn för en hund. Fylld av alla intryck var Kito trött när vi kom hem.
Men vi var ju tvungna att göra något åt stanken, så det blev ett bad i badkaret också. Den här gången gick det faktiskt jättebra. Jag lyfte helt sonika i honom, först framdelen och sen bakdelen. Det blev inte alls den brottningsmatch som det varit tidigare, då jag behövt husses hjälp för att lyfta. Sen stod han fint och lät sig duschas och schamponeras, och belönades förstås med massor av beröm och godbitar.
Jag fick en kommentar som gjorde att jag ville förtydliga och nyansera lite om motion och stimulans. Det blir ju ofta så att jag berättar om våra mer livliga aktiviteter, och det är då de flesta bildet tas. Men så ser inte alla dagar ut. Jag går inte in för att trötta ut Kito med motion. Han är ung och inte färdigvuxen. Men ungefär tre gånger i veckan får han leka fritt med hundkompisar. Jag tycker att det är viktigt, särskilt för en ensamhund, att få umgås med andra hundar. Sen tar vi det lite lugnare ett par dagar när jag känner det blivit mycket fysisk motion. Men stimulans behövs, så då brukar jag träna och leka hemma för att han ska få mental aktivering. Att gå på nya ställen eller uppleva annat än sina kända hemtrakter varvar vi också med. Med Kito blev det också mycket passivitetsträning när han var liten valp, och det har vi nytta av. Han har lätt att koppla av, och inomhus är han för det mesta lugn och stilla. Jag försöker att hela tiden vara lyhörd för var en lagom nivå ligger,och undvika både över- och understimulering som båda skapar stress.
Det ser inte alltid ut såhär...men härligt är det!
Vi har fått brev från Kito's bror Lucas som bor uppe i norra Norge. Bilder har vi också fått, och storebror är en riktig snygging tycker vi! Han och Kito är mycket lika :) Utifrån beskrivningarna är Lucas något mindre livlig, men de verkar ha samma milda temperament. Mjuka och lyhörda mot matte och vänliga mot andra hundar utan att för den skull låta sig hunsas. Jag har bytt ut en del bilder på Lucas till nyare på syskonsidan.
Nya promenadbilder finns också i albumet "Unghundsbilder" på fotosidan.
2009-02-07, Min dreglande buse
Datorbygget gick fint och allt har egentligen varit på plats ett tag, men kamerorna har legat i skåpet och Kito och jag har inte hittat på några större äventyr. Trots det så kommer här några rader om hur det går med charmknutten som nu är 10 månader. Vi kan inleda med en seriestrip som jag hittade häromdagen, och som osökt fick mig att associera till min egen guldklimp
Fast det är egentligen lite orättvist mot Kito, för riktigt så illa är det inte, och jag har ju inte precis ägnat massor av tid åt träning, så egentligen är det mest mitt fel. Men lite busig är han just nu, och när det gäller dregling... jag tror han är ett extremfall! Låt honom förstå att han ska få en godbit, och det är som om en kran öppnas i hans mun. Plask, plask, låter det på golvet, och snart har stora pölar bildats. Detta har fått en oönskad effekt på oss i familjen när vi tränar inomhus. För att få stopp på rinnandet så skickas godbiten iväg snabbt, utan att vi är så noga med utförandet.
En stark kille har han blivit också. Jag, som är konvalescent, har växt i takt med Kito och gått upp massor i vikt, och vartenda kilo behövs på promenaderna. Koppelgående har jag inte varit så petig med, förutom att man inte får gå och segdra i kopplet. Jag har lagt krutet på att ha bra löslydnad, med fungerande inkallning och förbud mot oönskat jagande. Den biten har lyckats bra än så länge. Att jag inte varit så noga med koppelgåendet till vardags får jag sona nu. Kito har kommit på att om man bara drar till så flyttar man matteklumpen i önskad riktning. Det tillämpas ofta vid intressanta kissfläckar, men en ny variant är också att utan förvarning kasta sig mot hundar som ser trevliga ut precis när vi passerar. Mycket pinsamt för mig, som får strö ursäkter om ”lekfull valp” omkring mig, när jag väl återfått balansen. Tillbaka får jag mest skeptiska blickar. ”Valpen” ser antagligen i mångas ögon tämligen fullvuxen ut. Så nu är det konsekvens som gäller. Samma sak med Kitos entusiastiska hoppande. När Kito är glad så är han mycket glad. Har ni någon gång träffat en riktigt glad amstaff så vet ni vad jag menar. Det hoppas jämfota halvannan meter rakt upp i luften för att få noskontakt med tvåbeningarna, och ges stenhårda, om än oavsiktliga, tacklingar som lätt får en fullvuxen karl på fall. Nu har jag bestämt att det måste bli slut. Inget hoppande på oss utan att han fått en inbjudan. Svårast blir det med barnen. Kito älskar barn, så där gäller det att se upp när vi är ute. Alla barn tål inte att bli hårdhänt kullvälta av en stor, glad hund, för att inte tala om vad deras föräldrar tycker... När jag ser barn ute så håller jag stenkoll på Kito eller tar honom i koppel. Faktum är att barn lockar honom nästan lika mycket som andra hundar. Det är i alla fall ett gott betyg åt våra egna barn och deras kompisar som präglat honom!
På tal om prägla så har jag börjat misstänka att jag missat lite i socialiseringen. På sista tiden har Kito vid några tillfällen varit undvikande mot främmande män som velat hälsa på honom. När jag funderat på vad det kan bero på så kom jag på att vi faktiskt mest träffar kvinnor. Även om det finns en stor husse hemma och flera små, och några manliga familjemedlemmar och vänner som vi träffar, så är det mest kvinnor runt mig och Kito. På kursen vi gick på brukshundklubben var det nästan bara kvinnor och instruktörerna var kvinnor. Samma sak på träningarna på den andra brukshundklubben. Varje vecka träffas vi ett gäng i skogen och låter hundarna rasa av sig lösa, och där går det minst 10 mattar på varje husse. Jag måste alltså klura ut hur vi ska träffa fler män, Kito och jag ;)
När det gäller mer tävlingsinriktad lydnad så har det stått ganska stilla. Den stora bristen är ingångarna. För den som inte är insatt i lydnadssnack så betyder ingångar att när hunden kommer in till föraren så ska den in till förarens vänstra ben, vända bakdelen ett halvt varv och sätta sig spikrakt vid förarens sida. Kito har fattat att det är till vänster sida man ska hålla sig för att få belöningen, och sätter sig gör han också oftast snabbt och fint. Men rakt är det inte. Nu ska jag försöka med ”klossträning”, att han ska stå med framtassarna på ett föremål och belöna när han rör endast bakdelen mot mig. Men ännu har jag inte kommit på något lämpligt att använda som ”kloss”. Allt Kito ska trampa på far över golven. En glad Kito är som sagt något av en bulldozer. Ska se om jag kan hitta några tegelstenar att stoppa i en kartong.
Det här blev mer en novell än några rader. Jag har precis kommit in från en långpromenad i snöblandat regn med Kito och labradortjejen Chica. Det två leker jättebra ihop, och det är fullt ös så gott som hela tiden. Kito har en otrolig energi och han behöver rejäla rastningar trots att han bara är en stor valp. En trekvarts promenad med matte är bara en liten bensträckare för honom. På hundleksträffarna brukar han leka slut på alla de andra hundarna och kallas duracellhunden. Egentligen märker jag ingen skillnad på motion- och aktiveringsbehov mellan ridgeback och dobermann, som jag hade förut.(Därmed inte sagt att raserna är lika i andra avseenden, det är de inte). Om dobermann står det alltid att det är en mycket krävande hund som behöver enormt mycket motion och stimulans, om ridgeback står det ofta att de klarar sig med att få springa av sig ett par gånger i veckan. Pyttsan! Inte min ridgeback i alla fall.
Idag damp ett brev från brukshundklubben ner. Vi har kommit med på en sökkurs som startar i mars. Det var egentligen inte vad jag hade tänkt mig, jag hade sökt spårkurs i första hand. Men jag är inte så nogräknad, det viktiga är att vi håller igång. Nu kommer vi att få prova på sök, och det ska bli kul! Tyvärr så skulle denna krocka med lydnadskursen som vi också sökt till, och då valde jag brukset först. Lydnaden kan jag ju egentligen träna själv, jag måste bara jobba på min självdisciplin.
Sammanfattningsvis går allt bara bra med Kito. Det är mest matte som gärna slår av på takten när det är mörkt och kallt nästan jämnt, men nu går det ju på rätt håll!
Uppdatering på videosidan, en minisnutt på hur Kito hälsar på barn, och några glimtar från en promenad med Chica den 22 december.
2009-01-11
Dags att uppdatera innan jag börjar bygga min nya dator och det blir en förskräcklig röra på hårddiskar och filer :) Det blir en komprimerad lägesrapport. Jul och helger är avklarade. Kito fick julklappar med godsaker i som han öppnade med stor förtjusning, och smällare och nyårsraketer var inget som bekymrade Kito. Än så länge är han inte skottberörd eller ljudkänslig i alla fall. Han ville fram och kolla när vi sköt raketer i trädgården hemma, och var med ute vid tolvslaget. Skönt!
Vi har inte tränat mycket, men dagliga långpromenader och vardagslydnad blir det ju förstås. Inomhus kör vi någon liten övning varje dag, men bara i några minuter. Jag har kommit på att vi har problem med kommandona. En del förstår han faktiskt inte när jag testar honom t.ex genom att stå med ryggen till eller säga dem tonlöst. Kito är oerhört lyhörd och uppmärksam, och jag ger honom nog många ledtrådar förutom själva röstkommandot. Jag ska försöka befästa dem bättre. Vi har inte spårat på evigheter, men snart ska vi komma igång igen.
I vardagen är Kito lätt (om än glad och busig) och går nästan alltid lös ute. Han har också börjat vakta bra hemma, och har ett underbart avskräckande skall. Säkert mycket effektivare än tjuvlarmet :) Utomhus skäller han nästan aldrig. Helt perfekt.
För den som är nyfiken på tillväxten så kan jag meddela att han är ca 67 cm hög nu vid 9,5 månaders ålder. Sist vi vägde honom var han ca 8,5 månader och vägde 40,5 kg. Jag är väldigt nöjd med hans storlek nu. Han är kraftig och har bra bröstdjup redan, men är samtidigt väldigt smidig. Förhoppningsvis ska han inte bli så mycket tyngre då han redan är ganska muskulös.
Fotograferande blir det inte så mycket på grund av det usla vädret här. Men nån enstaka gång när det är soligt och torrt kommer kameran ut. Lite promenadbilder har jag lagt in i fotoalbumet. Låt er alltså inte luras av bilderna, någon snö, eller frusen barmark under sol har vi alltså inte här nere. Vi klafsar i lera och det är mörkt, grått och vått nästan jämnt.
God fortsättning till alla som kan tänkas kika in, och tack för alla jul- och nyårshälsningar vi fått!