2012-02-02 Bruksa med din ridgeback!
Go o glad - kexchoklad :)
När man ändå bara ligger på sängen och spelar Wordfeud, lite seg av sin migränspray, ja då kan man ju passa på att uppdatera dagboken :)
Jag har varit på föreläsningsdag för nån vecka sen. ”Våra hundars mentalitet i vardagsliv och avelsarbete”. Föreläsare var Jan Gyllensten, och arrangör var avelskommittén i ridgebackklubben. Egentligen borde jag skriva en längre text om detta arrangemang, men det får bli en annan dag. Summan är att det var en givande dag på alla vis! Jan är inte bara kunnig, han är dessutom underhållande att lyssna på, och ämnet ligger mig varmt om hjärtat. Jan betonade att rädslor har stark arvbarhet, och att detta visats i åtskilliga vetenskapliga studier, och att det är viktigt att ta hänsyn till i avelsarbetet.
Jan avrundade sin föreläsning med att framhålla att en hund som är trygg i sig själv, vilket till en ganska stor del beror på ärftliga egenskaper, blir sällan problematisk. En hund som fungerar bra med människor, stora och små, andra hundar, klarar olika miljöer, smällare och fyrverkerier, kan vara ensam om det behövs osv. En sån hund är det oftast inte svårt alls att hitta ett bra hem till, om den nu inte skulle vara tillräckligt snygg för utställningsfantasten, eller ha tillräcklig kamplust för bruksfantasten etc. Så sant!
Glömde sist att vi också varit på massagekväll, Kito och jag, på HBG´s BK. Kito blev lite skeptisk precis när vi gick in. Hmm, ett rum med ett högt bord, människor sitter med sina hundar och väntar...kan det vara en veterinärmottagning? Huga! Ja nu glömde han ju snabbt det. För en halvmeter bort satt en förtjusande och jättebusig svart labbetik, och det var ju många spännande hundar att titta på. En egen fäll hade vi med, och lite korv som man fick om man låg fint på den. Trevlig tillställning tyckte Kito!
När vi fått visat och förklarat hur man masserar, så gick Jessica (K9 Hundhälsa) runt och visade på varje hund. Kito var först, och det gick faktiskt alldeles utmärkt. Han lät sig läggas på sidan och knådas ordentligt, och slappnade av, trots alla främmande hundar tätt inpå. Jessica sa att han kändes fin, och ont verkade han inte ha nånstans. Skönt att veta! Nu ska jag försöka få in en rutin att massera regelbundet.
Träningarna rullar på. Söket blev till markeringsövninar och uppletande sist, för att vi var så få. Kul ändå! Tyvärr blir det inget sök i helgen då det ska bli många minusgrader.
Inomhusträning i hallen med sökgänget, och i ladan med rallygänget har varit välkommet i kylan. Ute var vi däremot senast idag med vårt kvartersträningsgäng, och hu vad kallt! Tårna låg lösa och skramlade i skorna kändes det som. Kito fick ha täcke på hela tiden faktiskt, men han glömde nog bort det ganska snabbt för det var ju så spännande med ny hund där och all korv man skulle få och allt allmänt kul :) Annars är täcke inte populärt. Huka och håll dig undan! Det är Kitos taktik när matte drar fram täcket. Men skönt förstås att han inte är så frusen av sig som många rr verkar vara. (Han blir seg som sirap i högsommarvärme istället ;)).
Kvartersträningsgänget är alltså en ny institution här på Eskilsminne. Nu är vi 4-5 stycken som tränar tävlingslydnad/brukslydnad, och hjälps åt. Slumpen har fört oss samman, och det är så praktiskt att kunna ses i kvarteret och köra en stund. Alla är ambitiösa och målmedvetna, men lite bus eller en promenad kan det också bli. En gång i veckan ska vi ses, och det kan nog bli en riktigt bra institution!
Så en grej jag tänkte på i efterhand, och som fick bli titeln på dagens inlägg. Jag skrev ju sådär lite menande sist, att det är så få som försöker sig på bruks med en ridgeback. Dumt skrivet av mig. Bruksträning; spår, sök, rapport, springa budföring, och uppletande av föremål, är utmärkta aktiviteter för en ridgeback! De får jobba med kropp, näsa och hjärna, och det mår de bra av! En lugn och tillfreds hund hemma, och snygga muskler är bonusar man får med på köpet.
Varför jag skrev som jag gjorde var för att det kan vara svårt att nå tävlingsframgångar i bruks. En brukstävling försiggår ofta över många timmar, en hel dag ibland. Oftast ligger specialdelarna först i programmet, och lydnaden sist. Som alla som tränar en mer svårmotiverad hund i lydnaden vet, så har energinivån en viss betydelse :) Är hunden redan trött av en händelserik dag så är det inte lika lätt att få fart och precision i lydnadsprogrammet. Men man kan ju ha tur, att lydnaden ligger först ;) Sen är ju inte tävlingsframgångar allt, eller ens en bråkdel! Njutningen att se sin hund jobba och utvecklas, och allt kul man har tillsammans i skogen, och med träningskompisar, det är egentligen högsta vinsten. Så har du tänkt tanken, men inte kommit till skott. Gör det!
2012-01-20 Ännu ett år med Kito, och med hemsidan
Nu fick jag ta mig i kragen och plocka bort julkortet. Tjugondag Knut har för längesen passerat, och det har hunnit hända lite i hunderiet redan i det nya året. Jag har haft funderingar på nedläggning av sidan, eller omgörning till nån sorts arkiv och med en enkel bildblogg. Men till slut bestämde jag mig att vi kör på med hemsidan som den är. För mig själv är det roligt att kunna se tillbaka på åren som gått, och att ha allt samlat och lättillgängligt. Även om gästboksinläggen glesnat efter att de flesta flyttat in på FB så verkar besöksloggen vara ungefär som förut, så en och annan tittar faktiskt in.
2011 var ett roligt hundår. Det blev mycket träning, vi fick nya kompisar och många härliga stunder. För oss är Kito alltid Bästa Hunden, men lite extra roligt att vi det året lyckades bli 1:a på SRRS brukslista efter vår appellsöktävling. (Här kanske vissa drar på munnen, är det såå lätt att toppa listan i ridgebacklubben. Men det kanske också säger lite att det är så få som ens försöker ;)).
Grattis till de två andra på brukslistan, Ninnin med Lea i spår och Barbro med Pzingo i rapport. Kul att vi tillsammans representerade alla tre bruksgrenar som rr får tävla i!
Vi tävlade lite rally och ställde ut några gånger också, mestadels med gott resultat.
| För kennel Shavano, som Kito kommer ifrån, gick det lysande under året. Både i ringarna och i spårskogen. Särskilt kul tyckte jag, var att Kitos söta lilla mamma, Leah, visades upp som veteran och blev årets veteranvinnare i norska klubben. Hon är fortfarande i fin form, men har skiftat färg på framdelen :) Lika lättsam, glad och charmig är hon som senior. Hoppas att Kito ska åldras lika fint! |  |
2012 började med utställning. Vi for till Mydog i Göteborg en mörk och regnig morgon. Det gör jag inte om ;) Stora inomhusutställningar är inte denna mattens grej helt enkelt. Men vi hade trevligt sällskap, och Kito var go och glad och uppförde sig exemplariskt. Han var ensam i B-/J-klass, fick excellent, dock utan CK, eftersom domaren tyckte att han var lite för grov. Men med tanke på att det var väldigt mycket blått och en del gult så var det ju inte så illa. Här följer kritiken (domare Å. Cronander):
”Rejäl, kraftfull, maskulin hane.Något långsträckt i huvudet och något bred i skallen. Fin hals, tillräckligt förbröst, välkroppad, aningen lång i länden. Bra bakställ. Blir mycket bättre i rörelse än i stående.”
Jag är i stort sett nöjd med den kritiken, även om jag inte håller med om kommentarerna om huvudet. Och ”blir mycket bättre i rörelse än i stående”. Absolut att föredra framför tvärtom!
I mitten av januari var det dags för årets första skogsträning med sökgänget. Åååååh, wow vilken dag! Det var en strålande vacker dag i skogen med bra träning, både sök och uppletande. Ett sånt lyft efter en lite lat och seg tid i midvintermörkret. Kito var lycklig, och jag har inte sett honom sova så gott på länge, som han gjorde när vi kom hem den eftermiddagen.
En mobilbild från skogen när vi rastar innan sökträningen. Underbar dag!
I veckan som gick träffade vi Annette med Tyler och Savon. Jättelänge sen vi sågs sist. Då var Savon en liiiten plutt som fick följa med och hälsa på i mitt gamla sökgäng. Nu hade han blivit stor kille, drygt ett halvår, och nästan lika hög som Kito. Vi hade en underbar eftermiddag, med promenad, fika och en miniträning. Savon fick prova uppletande för första gången, och var jätteduktig! Samma stuk som Kito i rutan, tuffar på även när han inte hittar direkt, utan att ge upp :)
Kito leker med Savon. Går sakta mot honom och stirrar stint. Den lille är spänd, ena tassen lyft!
Hahaa! I sista ögonblicket fintar Kito och kastar sig förbi. Wohoo, så kul tycker Savon :)
Året som kommer. Tja, vi får se vad det blir. En sak står redan fast, och det är att mattes kalender redan är tjock av hundrelaterat. Sökträning, brukslydnad, rallylydnad och lydnadslydnad och läger. Matte ska vara skrivare och sekreterare på rallytävlingar, vara mentalfigge, förhoppningsvis gå nån kurs, och göra lite klubbarbete. Tävla ska vi också, men i vad och när, det får vi ta allteftersom. Största och viktigaste målet är att ha roligt, och att njuta av samvaron med min goe hund!