Dagbok

Stort och smått om livet med Kito.

Arkiv:

Dagbok 2009

Dagbok 2008

2010-09-05 Sökträning x 2

Lekstund efter träningen i skogen.

Trist vecka för matte med en jobbig förkylning, men en hel del hundkul för Kito ändå. I tisdags var vi på tävlingslydnadskursen och bäst och nyttigast den dagen var "torrgåendet". Alltså att öva på att bli kommenderad och gå som om det var linförighet/fritt följ. Låter lätt men är jättesvårt! Hur sätter man fötterna egentligen? Vad gör man med kroppen? Och kan man hjälpa hunden genom att gå mer "tydligt"? Tänk att ett "helt om marsch" plötsligt är skitsvårt när man inte har hunden vid sidan. Det var fler än jag som började tveka på vilket håll vi skulle vända åt :) Annars är ställande i fotposition nåt vi absolut behöver träna på. Ställer sig gör han, men mycket snett. Typiskt en sån grej man glömmer bort att träna på eftersom man bara har fjärrdirigering i tankarna och alltid tränar det framför. Till nästa gång ska vi träna lite på det hemma också :)

I helgen blev det sökträning för nästan hela slanten. Först med "stora" gruppen, som faktiskt blev till bara tre just den här dagen. Antalet blev starkt decimerat bl a pga kennelhosta. Hu! Hoppas det där nya vaccinet Kito fick i nosen hos vetten i våras ska hålla honom fri från eländet.

Vi tre hade i alla fall en jättebra dag. Kito fick en omgång markeringsövningar, där han för första gången fick prova att ta sin nya "svenskrulle" (se bilden till höger så fin sötingen är med sin röda rulle :)). Kanske byter vi tillbaka till norskrullen igen när markeringarna känns supersäkra, men nu testar vi det här ett tag. Det gick riktigt bra, och kändes skönt att ta steget vidare från lösrullarna efter lååång tids tragglande med rullmarkeringarna. En del i den träningen har ju gått ut på att Kito inte ska ägna sig åt för mycket puttande, slickande och slafsande på figuranterna :) Dels ska sökhundar ju inte överfalla dem de hittar, dels så kan man ju glömma vad man egentligen skulle göra när man är så upptagen med gosandet... Det har blivit mycket bättre, och jag har bestämt att en snabb slafs i ansiktet tänker jag inte bråka om. Figgarna får se till att hålla munnen stängd om de inte vill bli tungkyssta ;)

Sen fick Kito en omgång springövningar också. Bara springa ut och bli belönad och så snabbt ut på andra sidan till nästa figge. Kul motivationshöjare som dessutom ger en massa konditionsträning.

Ingen av oss tre nöjde oss med sök, utan sen la vi spår också. Kito var inte direkt på hugget från början. En stor padda som kravlade omkring fångade hans uppmärksamhet en stund. Bestämt halades linan in och vi började om. Sen kom han igång. Hyfsat nöjd, även om han gick i vind vid sidan av spåret en del av vägen. Utlagd leksak och slutet hittade han utan problem.

Söndag morgon var vi uppe med tuppen igen för sökträning med "lilla" gruppen. Jag var ganska mör efter förkylningsveckan och en heldag i skogen igår, och tänkte ut ett kort träningspass. Ett skick på djupet med lösrulle, gick prima, ett skick till dold figge på halva djupet med lösrulle, gick prima igen. Så körde vi två skick med svenskrullen, och lite hjälp fick han ha med att få tag i den, men det gick prima det också, och han höll den fint hela vägen in till mig. Väldigt nöjd med tanke på att den introducerades igår. Full fart och bra sökarbete också. En ren hittaövning fick avsluta. Efter sökträningen ägnade Kito och jag oss bara åt fika, hundlek och promenad med Eva och hundar. Jag kände att Kito fått träning så det räckte i helgen. Eller han hade nog kunnat lite till, men matte hade kommit upp i maxdos :)

 

2010-08-29 Höstfunderingar

Nu ska jag skryta om nån annan än Kito :) Tinta och Malaika, våra träningskompisar, var på dansk ridgebackspecial igår och vann öppenklassen, blev bästa tik , tog cert och blev slutligen BIS, Best in Show. Wow säger vi bara! Vi tycker ju förstås att Malaika är en ovanligt snygg och trevlig tjej, och det tyckte helgens domare också. Inte dåligt att vinna på en så prestigefylld tillställning som en specialutställning. Bästa huvud vann hon också, och vad gäller insidan av huvudet så gjorde hon ett kanonfint resultat på mentaltest (inoff. MT) häromveckan. Jättegrattis från oss!

Malaika och Kito. Livet är underbart!

Annars är matte och Kito gott trötta idag. Vi har varit på klickerdag hos Åsa tillsammans med ett gäng andra ridgebackägare, och haft en riktigt trevlig dag. Även om det var en introduktionskurs så var det väldigt givande. Man behöver ofta påminnas om sådant som är grundläggande, och för mig blev påminnelsen ”kriterier”, att göra kriterieplanen, följa den, men också modifiera den när träningen inte går framåt. Kommer att tänka på Maria Hagströms föreläsning som jag var på förra året, och hur hon tryckte på att ta sig framåt i träningen och utvecklas. För att göra det krävs såklart en plan och analys. Jag ska erkänna att vi stått och stampat ett tag och jag tränat ungefär likadant och på samma saker.

På klickerdag får man förstås shejpa. Det blev också en påminnelse för mig om hur positiv den träningen är för Kito. Skam till sägandes har det inte blivit mycket shejpande alls när matte skullat köra sin lydnadsträning inför lydnadstävlingsdebuten. Nu var det som ett ljus tändes i hans ögon och han fick en särskild spänst i kroppen när vi gjorde den där roliga leken igen, och han bjöd faktiskt på större delen av sin repertoar. Repertoaren är visserligen inte så väldigt stor, men han la självmant till ett litet kryp som jag förstås snabbt klickade för. Det roliga med att shejpa är ju delaktigheten, att hunden får vara kreativ och hitta lösningar som ger utdelning. Och att det blir såna där ögonblick av snilleblixtar som ett litet kryp :)

När hösten kommer så kommer också mer funderande. I alla fall så är det ofta så för mig. Nåt som satte lite fart på mina hundträningsfunderingar var en serie välskrivna sammanfattningar från ett tränarseminarium med namnkunniga djurtränare som Åsa skrivit på sin blogg. För den som är intresserad av sånt är de verkligen läsvärda!

Vi har också varit på introduktionen till lydnadskursen på BK. Det blir spännande att lära känna varann lite mer och komma igång med själva träningen, ett målmedvetet gäng verkar det vara i alla fall! Tyvärr kunde man inte se eller höra så mycket av varann under den korta stunden vi var på plan med hundarna. Det var världens höststorm, vinden dånade och mörkret hade sänkt sig över den skånska slätten. Brr. Hösten kom tidigt i år.

När vi satt inne och pratade fick jag i alla fall en annan fundering. Vad menar man egentligen när man säger ”krav” i hundträning? Halvgammal som jag är har jag nog lätt att förknippa det med hur jag en gång i tiden lärde mig att träna hundar. Dvs att det ligger ett ”...annars” i ordet krav. Det där ”...annars” vill jag undvika helt vid träning som inte rör vardagslydnad, eftersom jag inte vill att Kito blir passiv eller låg. Dels vill jag att hunden har minst lika roligt på träningen som jag, dels främjas inte inlärningen. Efter att ha diskuterat lite med en vän så kom vi fram till att ”krav” förstås också kan vara att höja kriterierna. Dvs att hunden efterhand måste utföra lite bättre och lite mer för belöningen. Just inom hundträning så finns det ju många såna där begrepp som egentligen är väldigt oklara, och matte får mycket att fundera på ;)

En ny hundbok har jag också unnat mig inför höstmörkret. Äntligen är The Culture Clash av Jean Donaldson beställd, och jag återkommer med utlåtande när den är läst.

Sist idag kommer en länk till ett blogginlägg som inte alls handlar om hundar. Det handlar om kor, eller närmare bestämt kvigor när det gäller undersökningen som blogginlägget refererar till. Inspirerad av påminnelsen om hur kul det kan vara för hundar när man shejpar fram beteenden kom jag ihåg att jag hört om det här: Ett gäng kvigor som gjorde glädjeskutt när de fått lösa problem för att få maten.

 

2010-08-24 Inhopp i viltspårskogen

Känner att jag vill skryta lite om min goe hund :) Blev ju så sugen på att gå ett viltspår när vi var med Tinta och Malaika på anlagsprov. Vi har inte tränat viltspår alls sen i höstas. Anmälde Kito till ett öppenklasspår hos domare Ingela, och det gick vi igår kväll. När vi kom ner var det skitväder. Regnet strilade hela tiden. Dessutom fick jag veta att det var kaninpest i området, och mycket riktigt låg det äckliga kaninlik överallt. Urk! Men Kito spårade så fint! Vi var framme vid klöven redan efter 9 minuter! Ett förstapris och 42 poäng, full pott. O vad han var värd sin leverpastej :)

Inte blev det sämre av att han dagen innan varit jätteduktig på sökträningen, och efteråt gått ett kort personspår som jag la åt honom när vi ändå var uppe i skogen. Denna gång gick han spåret säkert och fint. Jag tror det klarnar alltmer för honom. Så nöjd och glad när jag körde hem!

Ja, det finns så mycket kul att göra med sin ridgebackkille, men tyvärr så orkar och hinner man ju inte allt. Framför allt inte samtidigt :) Men enstaka inhopp i viltspåret blir det kanske ändå, och i framtiden får vi se. Just nu tar sök- lydnads- och personspårträning ju en del tid...

Imorgon börjar vi lydnadskurs på BK :)

 

2010-08-21

Idag har varit en riktig tråkdag för Kito, matte och husse har flyttstädat. Husses pappa gick tyvärr bort nyligen, och en massa praktiskt som ska fixas blir det ju. Annars har Kito inte blivit speciellt lidande i veckan. Jätteroliga buspromenader med kompisar nästan varje dag, och i torsdags åkte vi ut till BK och tränade lydnad. Tadaa! Det var inte igår precis ;) Vi hade riktigt kul i alla fall, och mjukstartade med lite kulövningar som att krypa under "krypbommen" och gå på stegen. Lite styggt la matte in, för Kito fick köra lite apportering med metallapporten också, men det gjorde han så fint så! Visserligen fick han för sig att trava på tillbakavägen, men grep fort och fast, och höll bra. Nöjd matte avslutade med en massa bus. Sen blev det ju platsliggning med skott och nya hundar också.

Tyvärr hanns det inte med nåt spår i veckan, men imorgon är det sökträning. Så det vankas mer kul för killen innan veckan är slut :)

Jag har lagt in nya bilder i albumet 2010, juli och augusti, på fotosidan.

 

2010-08-15 Sommaren är kort

Sol och värmeälskare som jag är har jag redan hamnat i lite melankoli angående den korta sommaren. Kvällarna är redan lite kortare, och något strandväder har det knappt varit sen vi kom hem från semestern. Kito däremot, trivs riktigt bra när sommarhettan försvunnit. Hans afrikanska påbrå ger sig inte tillkänna när det gäller värme i alla fall.

Vi har hunnit komma igång lite med träning av olika slag, och det är kul för både matte och hund. I förra veckan blev det en spårdag med Tinta och Malaika. Jag la ett viltspår till Malaika och ett personspår till Kito. Labbefröken Chica var också med, så det blev en del rastning och lek före och efter spåren också. Kito gick spåret ganska fint, tog vinklarna bra, och plockade två av tre pinnar. Helt OK. Jag gick med när Malaika spårade också, och hon hittade sin klöv förstås. Dagen efter hade jag världens träningsvärk :) Att gå i skogen är något helt annat än gator och gångar, det kände jag verkligen. Väldigt stärkande för matte också med all skogsträning alltså!

Kito demonstrerar stenklättning :)

Suddig bild, men man ser att de har kul, den svarta och den brune!

Sökträningen förra helgen gick bra. På sista figgen försökte han strunta i rullen och få belöningen direkt. Det var ju ganska varmt den dagen, så han tyckte nog att han hade sprungit tillräckligt ;) Ja sen tog han den i alla fall och gjorde vad han skulle. Går det så går det, tänker Kito ;)

Idag hade vi spårdag med Annette och Tyler. En skön eftermiddag uppe på Söderåsen hade vi. Vi var väl lite väl långdragna med fikan, så Kitos spår låg ca två timmar. Jag såg också att där var folk och gick där spåret låg. Antingen blev det för svårt eller så var koncentrationen inte riktigt på plats, där är ju mycket vilt som lockar också. Det blev i alla fall en hel del virrande under spåret. Att hålla reda på linan och dra loss den hela tiden när han kryssade runt mellan träden gjorde matte helt svettig ;) Bitvis spårade han som han skulle, och alla tre apporterna hittade han. Det var ju bra. Men annars så blev det en del hjälp från min sida för att komma rätt i spåret igen efter att han virrat bort sig. Men vi får på't igen i veckan.

Annette och Tyler gör sig redo för spår.

Tyler har hittat en apport och väntar på sitt godis.

Kito vill följer noga med i hur mycket macka matte har kvar på fikan. Sistan är ju hans förstås!

Lite kast med repboll fick det också bli efter spåret.

Vi har ett grattis att lägga till också. Tinta och Malaika gick anlagsprov i viltspår i måndags och blev godkända. Jag fick äran att vara publik och fotograf.

Stolt Malaika med blicken stint riktad på den fina trofén! (som hon f.ö. först rullade sig på :))

 

2010-08-03 Hemmalivet faller på plats

Så har vi varit hemma ett tag, och hunnit träffa en del av våra hundkompisar igen. Matte längtar tillbaka till resan, men det har i alla fall kommit lite nytt på hundfronten att se fram emot. En klickerdag med Åsa i slutet av augusti. Det är en nybörjarkurs, men jag anmälde oss i alla fall. Det är ett arrangemang genom ridgebackklubben som dessutom sponsrade med halva avgiften. Det kunde jag inte motstå. Tror det kan bli en kul dag, och man lär sig alltid något!

Sen har vi kommit med på lydnadskurs på BK i höst. Ska bli jättekul det också! Denna lata matten behöver lite kurs och schema och sånt för att hålla farten uppe. Nu tar vi tag i det, så att vi förhoppningsvis kan komma ut och tävla lite mer i framtiden.

Jag har i princip inte tränat alls sen vi kom hem. Körde faktiskt ut häromkvällen för att träna och lägga plats på allmänna träningskvällen. Men bilen började koka efter några kilometer, så det blev ett snopet slut. Medan jag väntade på hjälpen slängde jag i alla fall in apportbocken i snåren några gånger, så fick han leta och apportera. Bättre än inget :)

I veckan blir det nog ett spår, och på lördag ska vi träna sök efter två månaders uppehåll. Kito kommer nog att tycka att det är jättekul med lite mer aktiviteter. Han "tjatar" lite på mig hemma nu när det blivit svalare, och tycker det är skralt med underhållningen :)

I lördags kväll åkte vi ner på stan. Det var sista dagen på helsingborgsfestivalen. Jag ångrade nästan att jag tagit med Kito när jag såg hur mycket folk det var. Men han gjorde sig en helkväll han. "The more, the merrier" verkar han tycka. Det var ju så många goa dofter, och han lyckades nappa åt sig några tappade köttbitar i matköerna, och höll span efter barn med glassar ;). Många ville klappa och Kito var på sitt bästa humör och lät sig kelas och gosas med som aldrig förr. Jag tror att Kito gillar festivaler mer än matte gör :)

Idag återupptog vi promenaderna med labbefröken Chica, efter uppehåll hela juli. Kärt återseende för de två också! Vi åkte till skogen och jag släppte dem i hägnet, för att Chica inte skulle få för sig att jaga och dra Kito med sig. Där träffade vi en jättetrevlig dobermankille, så Kito fick springa och leka så det stod härliga till. Bra! Nu ska konditionen tränas upp igen efter vår slappa sommar.

Jag har lagt in nya bilder i albumet 2010 på fotosidan, några från ridgebackspecialen, och ett gäng från semesterresan. En ny suddig liten video från lydnadstävlingen på specialen på videosidan.

Vi har hälsat på hos Malaika. Hon och jag jagade en kille med ett wienerbröd :)

Vi var hos Malin en eftermiddag och jag lekte med Åke.

På födelsedagskalas hos moster Isa. Jag fick göra konster och fick MASSOR med godis :)

Av min "mormor" fick jag en rolig docka som jag busade med tills det bara var några trasor kvar när vi skulle åka hem.

 

2010-07-23 Bellissimo var ordet!

Matte kan ingen italienska. På stenåldern läste hon lite franska och spanska, vilket inte hjälpte särskilt mycket i Italien. Men vi lärde oss några glosor i alla fall. Inte minst ”bellissimo”. Eftersom det uttalades med mycket hänförelse och leenden så kunde man ju räkna ut att det som menades var att Kito var praktfull. I Italien blev Kito mycket beundrad. T o m de få som visste att han var en ”rhodesiano” hade aldrig sett en så söt och fin som vår Kito. Vi strålade som stolta föräldrar och slickade i oss komplimangerna :)

Kito har gjort en lång resa i Danmark, Tyskland, Italien, Österrike och Tjeckien. Han har pinkat i Venedig, Trieste, Wien, Olomuc, Prag och Dresden för att nämna några mer namnkunniga ställen. Riktigt världsvan har han blivit.

Efter att ha varit lite stressad då vi sammanstrålade i Italien, efter en lång resa utan matte, så fann han sig snart i sitt nya liv som lägenhetshund på varmare breddgrader. Sista dagarna hade han t o m nästan helt slutat skälla på folk som pratade i korridoren utanför. I början hade han svårt att begripa att han inte skulle larma när det var okänt folk i ”vårt” hus. På stranden där vi bodde fick man inte ha hundar, så vi gick istället långa promenader längs floden med honom, där han kunde gå i och svalka sig. Han föredrar ju att plaska upp till maghöjd ungefär, men eftersom det var stenar och sedan djupt så lyckades jag till slut med mycket beröm och byteslekar att få honom att simma ut efter pinnar ibland. Efter baden var han jätteglad och hade sina tokryck. Det måste ha varit väldigt skönt att svalka sig. Vi människor svettades konstant i den fuktiga värmen.

De flesta hundar i Lignano, där vi bodde, var semesterhundar som ofta gick i koppel. Men en och annan som promenerade själv träffade vi också. Kito ville på sitt burdusa koppelhundssätt hälsa på dem, och det accepterades nådigast. Annars var sedvänjan bland lösgående hundar att var och en skötte sina egna affärer, och hälsningssignaler utfördes oftast på avstånd. Kito fick ett par hundbekanta som han hälsade på genom staketeten, och flera gånger stötte vi på en weimaranerhane på semester från Tyskland som fick gå lös i ”vår” rastdunge. Det var en väldigt stabil och språksäker hane, så det blev bra möten för Kito, som just är inne i sin sista ”bli-vuxen-fas”. Vid ett av besöken på strandremsan där hundar fick bada fick han faktiskt leka ordentligt med en hund. En riktig italiensk hund dessutom, en jättestilig cane corso-tik. De sprang som tosingar där på stranden, och det var härligt att han riktigt fick rasa ut en stund. Den tiken var väldigt snygg, muskulös, smidig och snabb. Lite högre än Kito, och en gnutta tyngre byggd. Kito blev lite perplex av en hund som var lika snabb i vändningarna, och lite starkare i brottningen än han ;) Inte så ofta han träffar på det hemma.

Kito på hundstranden i Lignano

Förutom att drälla runt i Lignano besökte vi Venedig och Trieste. I Venedig skulle hundar ha munkorg, men efter att ha kikat runt bestämde vi att plocka av den haltigrimma vi hade satt på för att se munkorgsaktig ut. Kito gillar inte alls haltigrimma. Laglydigheten bland italienarna varierade väldigt, de allra flesta hundar hade ingen munkorg, och en del gick lösa på egen hand. Vi köpte i alla fall en tygmunkorg i en djuraffär vi hittade där, som vi hade i väskan om polisen skulle ha invändningar. Det bodde faktiskt ganska många hundar i Venedig, som verkade vara ganska opraktiskt ur hundperspektiv. Inte så mycket grönområden, om man säger så :) Medan vi gjorde vår sightseeing så gjorde Kito sin egen. Massor att lukta på och titta på överallt. Ett nytt trick tillägnade han sig också i Italien; att slicka på barns glassar! Särskilt om de satt i barnvagn. Kvickt körde han fram huvudet och tog en slick i förbifarten. Pinsamt var bara förnamnet...vi fick vara väldigt påpassliga i trängsel.

Kito i Venedig

När vi var i Trieste hade jag blivit lite modigare, och jag släppte helt enkelt Kito lös där det inte fanns bilar. Bara att låtsas som det regnade, och Kito gick inte många meter från oss. På så vis kunde vi ägna oss åt att beundra och fotografera vackra byggnader, medan hunden kollade in doftfläckar, duvor och följde doftstråken från restaurangerna i luften. Den kvällen åt vi på en restaurang där kocken var hundälskare, och kom ut och hälsade hjärtligt på vår fina ”rhodesiano” som låg så fint bredvid restaurangbordet. Innan dess hade servitören kommit med en skål vatten som var mycket uppskattad i värmen. Det sistnämnda hände faktiskt ofta, även i Tjeckien, och kändes förstås trevligt.

Efter två veckor i Italien åkte husse, jag och Kito via Österrike till Tjeckien. Första stoppet var Olomuc. En gammal stad med en fantastisk stadskärna och ett överdåd av barockarkitektur. Här traskade vi kors och tvärs med Kito och kameror under en dag. Vi lärde oss att hund heter ”pes” på tjeckiska. En stor park runt stadsmuren fanns det också, där Kito kunde springa lös. Husse blev senare stoppad av polisen som påpekade att i den staden skulle hundar ha munkorg, men efter att husse sagt att vi hade en i bilen så lät de saken bero. Vi såg bara en boxer och en amstaff-liknande sak med munkorg. Alla övriga hundar var lika munkorgslösa som Kito. Kanske tyckte de tjeckiska poliserna att Kito såg kamphundsaktig ut? Det är ju överhuvud taget trist att det blivit så regelomgärdat med hundhållning överallt i Europa. I Österrike körde vi förbi posters om en folkomröstning om ”körkort” för kamphundar, så den debatten verkar vara igång överallt.

Vi lämnade Olomuc för en övernattning i Sumperk (ska vara en krumelur på S:et, men jag är för lat för att leta på tangentbordet). Där hann vi med en kväll med en jobb-bekant till husse, ett besök på en svetsverkstad (!), hundpromenader och ett besök hos veterinären. Husses vän tog oss till veterinären, som var hans fotbollskompis, och tolkade. Kito fick sin stämpel om avmaskning och betalning ville han inte ha för en sån bagatell. På anslagstavlan i veterinärens väntrum la jag märke till en notis om ridgebackvalpar. Synd att vi inte hann besöka kenneln ;)

Husse och Kito på torget i Olomuc

Egentligen skulle vi fortsatt till Polen, men matte ville se mer av Tjeckien så vi bestämde oss för att köra västerut i Tjeckien istället. Sista målet var Terezin, och vi skulle övernatta i Roudnice nad Labem. Vi körde genom ett vackert, kulligt landskap från Sumperk, och tog ett ordentligt hundrastningsstopp ute på landet där Kito kunde springa fritt på fälten. Senare blev det tråkig motorväg till Prag, där vi bara stannade för en tankning och snabb hundrastning denna gång. Vi kom till Roudnice tidigt på kvällen, och det blev en fin överraskning. Utsikten från hotellet var ett torg och ett jättestort, vackert gammalt slott, och staden visade sig vara oerhört charmig. Vi gick en kvällspromenad vid floden Labem (Elbe i Tyskland), och tittade på fina gamla hus och en fantastisk kyrka bland annat. Det var nästan inget folk ute på kvällen och Kito kunde gå lös. Synd att vi skulle vidare nästa dag, här hade vi gärna stannat lite längre.

Kito hade nu blivit så van vid vårt nomadliv och fann sig väl tillrätta överallt. Somnade gott såväl på hotellrum som uteserveringar, och var så enkel och smidig att ha med sig. Lite dragande i kopplet ibland förstås, precis som hemma, men annars har det varit en fröjd att resa runt med honom.

Sista eftermiddagen i Tjeckien spenderades i Terezin (Theresienstadt), en liten fästningsstad från 1700-talet som av tyskarna gjordes till koncentrationsläger för judar under andra världskriget. Synd att vi inte haft tillgång till internet för att göra research innan, för vi hann inte alls med allt vi ville. Man fick inte ha hundar i museet i lilla fästningen, så där gick jag ensam, och trots att jag skyndade förbi en del tog det ett par timmar. Husse och Kito strosade omkring på annat håll. I stora fästningen, där ghettot låg under kriget, var idag en vanlig stad, med några muséer, och vi hann bara en kortare promenad där och en fika innan vi körde vidare. Det var trots det ett minnesvärt besök.

Sen körde vi till Dresden, vårt sista stopp innan Rostock och tankade och fikade och gick hundpromenad. Vi kom till Rostock först strax efter kl 23 och fann alla hotell fullbelagda. Urk. Det slutade med att vi körde ner till färjeläget och kröp ihop i bilen och sov/försökte sova några timmar. Steg upp före sex och borstade tänderna på toaletten och körde över i färjekön. Kitos morgonrastning på den skitiga, asfalterade kajen blev inte trevlig, men jag lyckades hitta några kvadratmeter gräs kvarlämnade där han faktiskt satte sig till slut. Tur, för nu stundade sju timmar utan rastningsmöjlighet.

Även Kito var trött på färjan efter en lång resa och en obekväm natt i bilen

Kito skötte sig galant på färjan. Låg under bordet på restaurangen och passade väskorna medan vi hämtade mat. Traskade med upp på däck, över äckliga gallerunderlag och var lugn och trevlig hela tiden. När vi gick av fick han beröm av familjen som suttit bredvid för hur trevligt han uppförde sig, och vi håller med förstås :) Sen fick han äntligen sträcka på benen ordentligt, och utföra alla toalettbehov i trevlig grönska istället för ogästvänligt kajområde när vi kom till Trelleborg. Ett par timmar senare var vi hemma, och det var en glad hund som återsåg sin trädgård och sitt hem och sen slocknade trött. Matte och husse var inte heller särskilt pigga, med tanke på natten före :)

En härlig semester blev det i alla fall. Så småningom kommer fler bilder också.

Nu ska vi ställa om till vårt hemmaliv och återknyta kontakten med hundkompisarna förstås!

2010-07-02 Italienska för hundar

Ja, vem vet hur en hund upplever en resa långt bort? Alla nya dofter, och hundar som antagligen i allmänhet uppför sig lite annorlunda än de svenska. Traskar runt själva, eller håller till på sin egen trottoarbit, och sköter samspråk med andra hundar utan en matte eller husse i ryggen. Kanske vovvar de med lite annan accent också :) Mycket spännande ska han nog uppleva!

Kito inviger sitt pass, inte med en tur till grannlandet, som vi egentligen mest tänkte att det skulle användas till, utan med en långresa genom Europa. Det visste han förstås inte när han glatt hoppade in i bilen, rädd att matte skulle sticka nånstans utan honom. Lång i nosen blev han nog, när matte stod kvar och vinkade, medan han och husse och tre barn rullade ut från uppfarten. Nu har ju Kito världens snällaste husse, så det ska nog gå bra utan matte i två dagar! Om allt går väl möts vi snart i Italien :)

Vi önskar alla som läser en riktigt skön semester!

Nu åker jag på äventyr. Arrivederci!

2010-06-27 Bara ridgebacks hela helgen

Vi är hemma efter ridgebackspecialen på Järavallen, solsvedda på den tidigare vintervita huden, och helt utschasade, både tvåbeningar och fyrbent. Förutom att vi haft det riktigt trevligt runt ringarna, så är vi nöjda med resultaten (ja förutom den förb-ade platsliggningen, men mer om det nedan). De tre Shavanohundar som ställdes fick alla bra placeringar och CK, och det gick riktigt bra för Tintas Malaika som blev 8:de bästa tik totalt. Flera andra som vi hejade lite extra på fick också fina placeringar i tuff konkurrens. Vi fick också tillfälle att applådera sökträningskompisarna Annette och Tyler, som toppade förra årets brukslista.

Kito ställdes i bruks-/jaktklass. Hanne visade honom jättefint, och han placerades som 2:a med CK. I bästa hane blev han oplacerad, men jag var väldigt nöjd redan. Domaren, Mrs Barbara Rupert från USA, var väldigt trevlig mot alla utställare och grundlig i sin bedömning och gav utförlig skriven kritik på varenda hund. Visserligen blev dagarna långa på det viset, men hon gav sig rundlig tid till alla, och verkligen studerade varenda hund. Ingen blev förbisedd, och det var inga dussinkritiker. Hon är värd en STOR eloge! Hela arrangemanget och platsen var förresten jättebra. Fint fixat av SRRS-Skåne.

Kitos kritik: "Well muscled male exuding confidence. Good masculine head with lovely expressive eyes. Good set of ears. Good shoulder angle. His upper arm is a bit short and forward of his body chest. Level topline. Wrinkles over shoulders. Rear has moderate angulation. Good tailset and carriage. Presents his self (himself?) well and knows who he is."

Söndag morgon ringde väckarklockan 06.00, och strax innan sju var vi på plats på Järavallen igen för lydnadstävlingar. Vi fick lite tid att småprata lite med några i den tappra lilla skaran anmälda, och jag körde en liten uppvärmning med Kito. Mest fick han bita och dra i sitt kampskinn för att få upp ångan lite :) Sen kördes klasserna i omvänd ordning. Det var ju bara en i vardera klass i tvåan och trean. En dansk i trean (Uncas) och en norrman i tvåan (Sheriff). Det var jätteroligt att se, även om den duktige dansken stundtals hade lite andra planer än matte just idag. Som en extra krydda var det också gott om kaninpäls (!) på lydnadsplan...

Så var det vår tur att starta med platsliggning. Det började bra, men bara kort före tiden var ute så reste sig hundskrället och kom smygande. Grrr. Eftersom vi inte var så många blev det inte så lång väntetid sen, vilket var skönt förstås. Jag hade hunnit bli lite nervös ändå, men förutom några dubbelkommandon och ett par ögonblick av tappad koncentration gick det faktiskt hyfsat. Jättenöjd med en 9:a på linförighet och 10:a på apporteringen (inte minsta tugg :)) och på hoppet. Både läggande och ställande under gång funkade. Helhetspoängen blev lite extra generösa idag tror jag ;) Kanske tyckte domaren att vi förtjänat dem för att ens ge oss in i leken med våra tjockskalliga hundar ;) Trots att platsliggningen kostade oss 30 poäng så fick vi ihop 149 poäng och ett andrapris. Det blev en fjärdeplacering, och några positiva kommentarer från tävlingsledaren som jag får suga på. Detta var första gången jag såg andra ridgebacks tävla lydnad, och det var roligt och intressant. Man är ju van att jämföra sig med medtävlande av lite mer "föriga" raser. Utan att förringa någon, jag vet hur svårt det är, så kände jag mig lite styrkt. Vi kommer igen förstås! Men nu tar vi en paus från lydnadstävlingar eftersom det gått troll i platsliggningar.

Det var som vanligt härligt att träffa "vår" uppfödare Hanne. Kito älskar henne fortfarande högt! Obelix och Tequila från deras L-kull var båda riktig trevliga bekantskaper. Kitos syster Karma var jättefin, och även om hon var lite mjukare i sättet än Kito så var hon inte främmande för lite bus och koppeldragkamp med mig :)

Jag tog förstås en del bilder på hundkompisar, men ni får hålla tillgodo med bara Kito för idag.

Först fick Kito öva sig på att springa fint med Hanne, och hålla tungan rätt i mun :)

Sen skulle han tränas i att stå stilla (svåååårt!)

Domaren kollar bissingar.

Springer med schvung i ringen.

Domaren kollar in Kitos "lovely expressive eyes" :)

Kito skulle sitta och hålla sin fina rosett, men nä, kan väl gå och dingla den såhär... :)

Försök till att stå fint på söndagen, inte lätt det där, tycker denna matten ;)

Söndag eftermiddag skulle matte gå runt och prata, och heja och fota, och Kito fick vara med tappre husse som tycker hundutställning är jättetråkigt och knappar på telefonen istället. Kito tyckte i sin tur att husse var jättetråkig som bara höll på med den där urtrista grejen när det fanns en massa hundaction runt omkring.

2010-06-24 Sommar äntligen!

Så har det äntligen känts som sommar. Mycket solsken och knappt nåt regn. Jätteskönt! Vi har haft en bra vecka. Söket i söndags gick bra och var trevligt. Längesen jag hade träffat mitt Bjuvsgäng, och nu hade vi en ny medlem. En tvåbening på ca en månad som jag fick hålla lite, mysigt :) Kito fick köra lösrullar och hitta folk under presenning och i gömsle. Tyckte det gick hur bra som helst, så efter semestern får vi börja öva fastrulle.

I tisdags var vi uppe på Söderåsen igen, fast för spårträning. Jag hade Chica med, och det blev några rejäla rastningsrundor i det stora hägnet också, och lite godissök för henne, så att hon också skulle ha lite kul. Kito och Malaika fick varsitt spår, och vi gick med varandra och kollade. Kito fick bara två vinklar och en apport, och jag hade kryddat lite med ost också. Tyvärr hade det samlats stora myrflockar på ostbitarna, så det blev ju ett stort störningsmoment istället. Han var ju tvungen att stå och fnysa och nappa i de där ostbitarna och blev myrbiten i läpparna innan matte hann fram och hjälpte till :) Han gick inte i spårkärnan hela tiden, jag hade märkt ut så att jag skulle ha koll på det. Men han tog vinklarna fint, och lyckades gå rakt på den enda pinne jag lagt ut. Bra! Så fick jag belönat ordentligt för hans fynd. Han är ju inte van att leta prylar i sina spår.

Chica och Malaika. Malaika vill bossa med den äldre damen och Chica tyckte nog att hon var lite pestig emellanåt :)

Kito väntar in damerna.

Idag var vi i Bjuv igen och tränade lite lydnad. Jag vet inte var turbohunden jag hade i höstas har tagit vägen... Det är lite lalala över alltihop. Ett ganska glatt lalala, men han tycker inte man ska anstränga sig för mycket när det är varmt, och att man får ta god tid på sig att spana på de andra som tränar :) Platsliggningsträning med skott blev det i alla fall idag igen, och han låg hela tiden. Stod ganska nära och belönade ett par gånger, men är jättenöjd att han ligger. Totalt sett så känns det väl inte helt hundra att tävla på söndag...men vi får se vad han behagar göra och inte göra då ;)

Fast sen när vi gick tillbaka till bilen på parkeringen, passerade vi en "schäferbil". Ni vet en sån där som står och gungar med ett par vrålskällande, salivstänkande hundar i ;). Då är det skönt med den brune som lullar förbi med runda, förvånade ögon och inte säger ett knäpp! De har sina fördelar, icke-turbo-hundarna :)

 

2010-06-18 Träningsdejt

Igår träffade vi Tinta och Malaika i Bjuv och tränade lite och tog några bilder. Jätteskön kväll med fint väder! Vi "slösade" en del tid med att snacka och ta lite bilder, men fick till lite bra träning också. Jag började försöka lite med externbelöning som jag inte använt på länge. Kito var i alla fall snabbt med på idén; att springa till mattes kasse och få extragott när han fick "varsågod". Jag får väl försöka utveckla detta, och töja långsamt på tiden före belöning. Som avslutning var vi med på platsliggningen med skott. Många okända hundar, jättebra träning. Jag stod kvar ganska nära Kito och gick fram och belönade några gånger, men han låg fint. Bara att börja om på detta vis och hoppas att stadgan ska komma. Hemma har jag ju tränat en del med att sparka boll runt honom, och omvänt lockande, och då är det inga problem att ligga kvar. Jag tror att hundstörningarna och att jag bara står rätt upp och ner är svårare.

Nu när vi tränat någorlunda regelbundet med Tinta och Malaika har jag upptäckt många likheter mellan Kito och Malaika. Förutom att de har samma "fördröjning", ska liksom fundera ett ögonblick innan de agerar, så är båda lika klantiga att kampa med. Många gånger har jag ju bitits blodig i händerna av Kito, som inte verkar fatta var han placerar tänderna. Jag har funderat över om jag gjort nåt fel med honom, men Malaika gör minsann precis likadant ;)

Tinta o hundarna

Hoppa tillsammans gick inte. Man kan förstå Malaika. Kito är lite bulldozertypen ;) Men glad var han!

Efter att ha varit i en liten svacka med motivationen, säkert delvis för att jag inte mått så bra, så känner jag mig träningssugen igen. På söndag blir det sök, på måndag lydnadsträning och på tisdag spår. Kul!

Papperna om ridgebackspecialen har kommit. Ve och fasa! Lydnadstävlingen på söndagen börjar kl 7.30. Aaaargh! Vilken okristlig tid! Jag är ju inte direkt morgonpigg, och det är faktiskt inte Kito heller. Det blir inget partajande på lördagskvällen för oss då ;) Utställningen har jag som vanligt förträngt, fast Kitos uppfödare har lovat att visa honom, så jag får försöka träna lite på det också. Tyvärr så känns det inte som om jag har talanger åt det hållet, och inte Kito heller, åtminstone i mina händer. Som allra finast står han när husse ska bjuda på godsaker. Men husse vägrar absolut att bli handler tråkigt nog ;)

Jag har lagt in lite nya bilder i albumet 2010 på fotosidan.

2010-06-13 Oplanerat spår, och förra helgen blev Kitos syrra SE UCH!

Kito har haft det lite halvtråkigt ett par veckor. Migränmatte har fått prioritera det viktigaste, och det har inte blivit lika mycket träning och motion som vanligt. Fast lite kul har vi ju haft, vi har tränat med Tinta och Malaika och Chica har fått hälsa på hemma ett par gånger.

Kito har Chica på besök

Idag skulle vi träna sök, och så missar jag gänget på mötesplatsen... Kunde inte få telefonkontakt heller, så där stod jag utanför Klippan. Trött i mössan efter att bara ha sovit några timmar, men tyckte inte att jag bara kunde köra hem när jag nu ändå stigit upp i ottan och kört en bit. Jag körde till Vedby strövområde och bestämde mig för att lägga ett spår till Kito. Jag har bara hunnit prova personspår ett par gånger, och då visade han ganska förstrött intresse, och verkade leta efter det ”riktiga” spåret, alltså viltklöven.

Spårgrejor hade jag inga, och bara ett kort koppel och ett stryphalsband. Men jag improviserade lite. Stegade ut ett kort spår på ett par hundra meter. Här och där släppte jag en liten godisbit. Två räta vinklar, och en kamprulle och en burk godis som spårslut.

Vi gick en promenad i skogen så att spåret skulle få ligga. Efter ungefär trekvart tyckte jag att det var lagom att försöka sig på spåret. Jag kopplade halsbandet till icke-stryp och tog Kito till spårstarten där jag gjort ett ordentligt uppspark. Han började spåra direkt. Lugnt och bra tempo, fast godbitarna missade han hela första sträckan. Dels är han inte upplärd att gå som en dammsugare, dels hade han väl inga förväntningar på att hitta godbitar. På andra sträckan hittade han sin första leverpastejtärning, och lite senare en till. Nu blev han lite nogrannare med att trycka ned snoken ordentligt :) Han tog båda vinklarna utan att tveka det minsta och snart var vi framme vid spårslutet. O så nöjd jag var! Nu när poletten ramlat ner ska jag försöka lägga ett par spår till i veckan.

Efter att vi busat med kamprullen, så mycket trötta matte orkade, så fikade jag. Det var ganska skönt att sitta där helt ensam i skogen och lyssna på fåglarna och vindsuset. Kito satt troget vid min sida och väntade på sin bit av skinkmackan :)

Vi har tävlat lydnad ett igen. Eftersom det gick hysat på hemmaklubben sist tyckte jag det var värt att försöka officiellt igen, men efter tävlingen i Landskrona bestämde jag mig att avstå tävlande ett tag. Kito reste sig på platsliggningen för tredje gången på tävling. Det började med att en hund reste sig direkt, så vi fick lägga om. Sen sprang först en hund upp, och sen hunden bredvid Kito. Ja då sprang förstås Kito också. Kito har nu lärt sig att platsliggning på tävling innebär att först ligger man en liten stund sen springer man... Ingen bra idé att bygga vidare på det. Resten av tävlingen var han sävlig och helt okoncentrerad. Han demonstrerade att det var varmt ute genom att tungan hängde som en slips. Är det varmt ska man slappa, vilket han försökte tala om genom att lägga sig ner så fort vi stod stilla ;) Fast stanna på kommando ville han inte, så där nollade vi. Ja, hela tävlingen var närmast en katastrof, så det hjälpte verkligen att domaren i kommentaren till helhetsintryck hade skrivit ” Bra kontakt mellan förare och hund”. Underbara människa som lyfte fram något positivt i sitt omdöme!

Frånsett den där tävlingsdagen så har det varit allt annat än varmt, och regnat massor. Kan knappt fatta att det snart är mitten på juni, någon sommarkänsla har man inte fått. Nu är det ju bara två veckor till midsommarhelgen, som innehåller årets ridgebackhappening för oss. Då är det specialutställning här i Skåne, och Kito ska både ställas ut och tävla lydnad. (Den lydnadstävlingen hoppar vi inte av, ska bli jättekul att se andra ridgebacks på lydnadsplan också!).

Kitos uppfödare kommer ner till specialen och det ska bli så roligt att träffas! De har med sig en av Kitos systrar som jag inte fick tillfälle att se i Norge förra året. Karma (Shavano's Kind of Heir) har redan varit i Sverige en gång, och på sin första svenska utställning fick hon cert och kunde foga SE UCH til det norska championat hon redan har!

Karma SE UCH i Vänersborg 6 juni.

2010-05-30 Bryt ihop och kom igen...

...brukar man ju säga, och det är vad jag lär få göra, om och om igen ;) Kito och jag har tävlat igen. I torsdags träningstävlade på en inofficiell klubbtävling igen, och det gick hyfsat bra. Låg på platsliggning med bara lite gnäll, inga nollor och 163 poäng. Visst hopp infann sig.

Tyvärr gick det inte lika bra idag på Söderåsens brukshundklubb. Fjuttiga 116 poäng blev det. Det började med att han reste sig på platsliggningen. Han kändes ganska lugn före, så det var synd att hunden bredvid reste sig och sprang full fart till matte. Jag såg hur Kito fick giraffhals (fick den hunden springa till matte, då kallar nog min matte snart också, snart, snart...) Ja så kunde han inte hålla sig utan reste sig och kom smygande till mig. Sen blev det en ganska lång väntan till det var vår tur. Bilen stod långt borta så Kito fick sitta med oss och titta. Eftersom vi varit där i väldigt god tid, och det var agilitytävling bredvid så blev han kanske lite trött av alltihop. Han kändes inte så fokuserad när jag värmde upp. Men trots ett ganska slafsigt fritt följ och tugg på apporten så tyckte jag inte att det gick såå dåligt. Ingen totalvägran någonstans, även om han var lite okoncentrerad och vid ett par tillfällen ville springa och hälsa på tävlingsledaren (tävlingsledare är tydligen helt oemotståndliga ;)). Jag trodde inte vi nollat något mer än platsliggningen, men mitt ganska grova dubbelkommando på läggande under gång bedömdes strängt, och det blev en nolla där också. Precis när prisutdelningen var klar och jag stod där med mitt föga inspirerande protokoll så började det regna rejält. Man skulle kunna se det som en metafor för mina känslor ;) Det bidde så lite poäng.... Ja, det var mitt bryt ihop det.

Vad som var bra; han totalvägrade inget, utan både la sig och stannade. Utflykten till tävlingsledaren var också mycket kortare och mindre entusiastisk denna gång :) Vi firade/tröstade oss med att plocka rabarberna i trädgården och göra paj ikväll. Mums. Kito fick lyxa och krypa upp i soffan och mysa en stund.

Husse var med och filmade idag, och jag lägger upp en film på videosidan. Blev väldigt suddig och tråkig vid komprimeringen, men man ser ju lite av hur vi slarvar runt i alla fall :)

Annars har det mest varit kallt igen. Den där försmaken på värme i förra veckan var bara lite lur. Vinterjackan på kvällspromenaderna igen. Blä!

I veckan gick vi lång koppelpromenad med Eva och hundar, och vad nyttigt! Jag har ju slöat så med att gå koppelpromenader, så det är egentligen inte konstigt att han inte har koppelhyfs. Jag har jobbat mot koppelryckandet, och i torsdags var det riktigt lugnt att vara på brukshundklubben. Inte ett enda power-ryck lyckades han med. Jag höll mig beredd ;)

2010-05-23 En skön vecka

En skön vecka då värmen äntligen kom. Så skönt! Lite väl varmt tyckte Kito nog emellanåt, det gick ju också från den ena dagen till den andra, så det har inte blivit någon tillvänjning. Matte har varit utan påtagliga krämpor en hel vecka. Nu ska det väl hålla i sig ett tag hoppas jag. På hundfronten har det varit full vecka. Måndag hos veterinären och påbörjade vaccinationer inför sommarens semesterresa. I juli sticker vi till Italien med barnen, och Kito hänger med. Det ser vi fram emot!

Skönt att ligga och jäsa när det är varmt ute.

Vi har varit hyfsat flitiga och haft träningsdejter med både Tinta och Malaika och Eva med hundar. I torsdags åkte jag ut på den allmänna träningskvällen på klubben också, störningar av nya hundar är ju det svåraste just nu med Kito, så det borde jag göra varje vecka. En bra sak med min hemmaklubb är att där är många som tävlar, och bjuder på tårta när de blir uppflyttade. Det serveras alltså tårta i princip varje träningskväll ;)

Kitos koppelrycksfasoner har tyvärr blossat upp igen, och nu är jag faktiskt riktigt trött på det och försöker vara beredd så att jag ska hinna stoppa honom. När jag är oförberedd så har jag inte en chans, och han lyckas ta sig fram till det som lockar. Förutom att han är fruktansvärt stark så verkar han också helt okänslig för att det hänger nåt tungt efter honom. Häromdagen satte jag fast honom i en bänk med gjutjärnssidor, och han hade strypkedja på sig. Jag skulle bara gå och sätta våra träningsgrejor en bit bort. Samtidigt kom Tinta med Malaika gående mot mig. Plötsligt kommer Kito springande...med gjutjärnsbänken släpande i kopplet efter sig! Den drog han över en grusplan och en bit ut på gräsmattan i stryphalsband, utan att det verkade bekomma honom ett dugg! Jag såg för min inre syn en scen från boken "Marley and me", när Marley drar ett tungt cafébord genom hela serveringen för att han fått syn på en hund utanför. Kito hade varit som klippt och skuren för filmrollen ;)

Lördag hade vi födelsedagskalas för yngste sonen, och Kito hade en jättebra dag. Mycket uppmärksamhet, smaskigt märgben, grisöra och en och annan slick vaniljsås blev det. Härligt att vara bortskämd hund :) När vi kastade prick i trädgården deltog Kito med stor iver, och var lycklig när han lyckades stjäla bollen eller frisbeen en stund. Fick en kul bild på min svåger och Kito på hugget.

Veckan avrundades med sökträning. Vi blev bara tre, men hade bra träning i alla fall. Tyvärr försvann solen ganska tidigt, och det blev lite småkallt, men det är ljuvligt vackert i skogen nu med de nyutslagna bokarna. Både matte och hund är skönt trötta efter träning, skogspromenad och lite trädgårdsröj.

2010-05-15 Första tävlingen - vi bjuder på detta ;)

Så har vi gjort den officiella lydnadsdebuten. Idag tävlade vi LKL 1 på Höganäs BK. Före sa jag att det kunde gå precis hur som helst, och det gjorde det också kan man säga ;) Vi nollade nästan allt, men skrällde till med en 10:a på linförigheten som jag inte hade några större förväntningar på. Ja, han är en rolig hund Kito :)

Jag vill inte undanhålla eventuella läsare de smaskiga detaljerna, så här kommer de.

Givetvis regnade det idag. Inte litegrann, utan rejält regn. Vi kom i första gruppen på platsliggningen, och t o m på en kant, så det var jag mycket nöjd med. Precis när vi lagt hundarna och gått ifrån dem och ställt upp, så friskar regnet i. Jag lyfter armarna över huvudet och fibblar för att få på mig kapuschongen (Kito stirrar ömsom på mig, ömsom på hunden bredvid som sätter sig upp en stund). Jag får på mig kapuschongen och fäller ner armarna längs sidorna. Kito kommer som ett skott och gör en snygg ingång, mycket förväntansfull... Jaha, där rök chanserna, mitt dumma nöt. Kanske hade han ändå rest sig sen, pga regnet och när några hundar till flög upp och sprang till ägarna, men att det hände just då och på det viset var helt klart mitt gestikulerande. Men fördelen med att nolla platsliggningen är ju att man inte har så mycket att vara nervös över efter det :) Så här skulle tävlas ändå, så att vi får öva.

Det regnade och regnade, bara mer och mer, så jag lät Kito sitta i bilen tills det nästan var dags. Då fick han komma ut så att han skulle hinna kika lite på hundar (just nu mycket mer intressant än att titta på matte) och vänja sig, och jag gjorde en miniuppvärmning. In på plan och tandvisningen går super. Han hälsar vänligt, UTAN att hoppa på domaren. Nöjd matte :) Så kör det igång med linförighet. Och Kito gör den mest underbara linförighet! Superkontakt, håller positionen och sitter snabbt och rakt genom hela programmet. 10 poäng, applåder och lycklig matte! Precis där och då skulle man brutit och bara superbelönat, om man vetat vad som komma skulle...

Läggande under marsch – hukar sig lite, men nä, jag tror inte det va, ligga i blötan... 0

Inkallning – visserligen en triumf här, jättesnyggt och 10 poäng

Ställande under marsch – stanna, nä jag vet inte, skulle hellre stå där borta under träden där det inte regnar så mycket, går lite ditåt tills matte vänder sig om och tittar, 0

Apportering – tar apportbocken utan tjuvstart, men reser sig och tuggar oavbrutet, 5

Hopp – här känner sig matte rätt säker, det ska matte inte göra... Kito är väldigt upptagen av tävlingsledaren redan när jag sätter honom, men han sitter kvar och hoppar fint på kommando... och springer sen till tävlingsledaren och hoppar lite på honom också... 0

Men jag springer av planen med Kito och belönar och berömmer, att tävla ska vara kul! På prisutdelningen (vi blev näst sist) ser jag att vi fått 8 i helhetsintryck. Det var snällt, med tanke på att vi inte var så jämna ;)

Är matte nöjd idag? Nej, det är klart att det hade varit roligare om det gått bättre. Men ändå är jag faktiskt inte helt missnöjd. Jag behöll mitt goda humör och kände mig inte irriterad eller besviken under hela tävlingen. Sånt känner hunden direkt, så jag tycker att jag lyckades hyfsat med att göra tävlingen till en bra upplevelse för Kito. Han blir förstås lite osäker när det inte kommer belöningar på tävling, och desto viktigare är det att han känner att matte är trygg och glad!

Jag hade ingen fotograf med mig. Husse behövde sova länge pga jetlag efter en vecka i USA. Nu efteråt ångrar jag att jag inte tjatade med mig honom. Två saker hade jag velat ha på film från idag; den snyggaste linförighet vi någonsin presterat, och minen jag hade i ansiktet när Kito efter hoppet vänder och springer till tävlingsledaren istället :)

Kito, sötast, roligast - och bäst, trots allt!

Protokollet ligger under "aktiviteter"/"lydnad", här. Jag har också lagt in lite nya bilder i albumet 2010/April och Maj, länk på fotosidan. (Inga från tävlingen tyvärr)

2010-05-09 Träning med Malaika mm

Migränkärringarnas migränkärring, det måste vara jag. För anfallen har fortsatt att avlösa varann hela veckan, och det blev inte lika mycket tränat och gjort som jag tänkt mig. Men tack vare medicinerna så är jag hjälpligt igång mellan varven. I fredags kom vi iväg till Tinta och Malaika för att träna lydnad. Jag tyckte att vi kunde skippa stranden, som var ett förslag, eftersom det blåser så där. Ja, låt mig bara säga att det blåser precis lika bra på Ekebyslätten ;) Det är ju svinkallt fortfarande, pendlar mellan 4 och 8 grader ungefär, och jag frös så jag skakade i Tintas paddock, trots två tröjor, fleece och jacka. Fick sen låna en tröja till av Tinta, och slutade i alla fall skaka. Hundarna hade jättekul. Först fick de hälsa och busa, och sen tränade vi med dem en och en. Malaika är jättehärlig, och ville gärna busa och kampa med mig som hon knappt träffat tidigare. Vi tränade position, lägganden och lite annat smått med båda hundarna. Jag fick hjälp av Tinta med att kommendera och klicka. Sen körde vi lite budföring och en kort platsliggning. Ja sen åt vi en massa, för Tinta hade fixat både lunch och smarrig rabarberpaj! Kito hade fullt sjå att kolla in alla katterna, och allt annat spännande som finns på en gård (inkl smaka hästbollarna förstås). När vi kom hem la han sig i bädden, och där låg han och snarkade hela kvällen. Måste också ta med kommentaren från en av Tintas söner när han såg Kito; "Han har såna där dräggelkinder". Jo tack, en hel Torkyrulle i veckan går det här :)

Kito och Malaika

Fredag kväll laddade jag med migränmedicin, och packade sökväskan. Lördag morgon bar det iväg nånstans ovanför Klippan. Som tur är träffas vi på en mötesplats som är lätt att hitta och kör i karavan. Hur de andra lyckas hålla reda på alla krångliga småvägar är ett mysterium för mig! Det var kallt, och det regnade. Jag blev jättetrött och svettig redan när vi vallade rutan. Det var som om jag hade bly i benen och jag flåsade som en bälg. Veckan började väl ta ut sin rätt. Men sen var det ju kul som vanligt! Det slutade t o m regna efter ett tag. Det gick bra med Kito idag igen. Jag körde korta skick och fokuserade på rullmarkeringen, precis som sist. Visserligen drog han iväg på en lång avstickare en gång, men rullen funkade fint, och han var glad och kutade på. Det gick i stort sett bra för allihop, och det är ett roligt gäng och det blir mycket skratt. Helt slut när vi körde hem, men glad att vi kommit iväg.

Tyvärr så slog migränen på igen på lördagkvällen, så söndagens träning avbokade jag. Det sitter långt inne det, men nu kände jag att jag behövde vila. Idag har det alltså bara blivit lite hemmaaktivering. Jag sätter Kito, går runt huset och gömmer en leksak, och sen får han springa och leta och så busar vi med den innan jag byter den mot en godis. Upprepar några gånger. Sen tog jag in honom, och hämtade en grisknorr som jag drog konstfärdiga mönster med över hela tomten och sen gömde. Så fick han springa ut och leta. Han älskar det, och jobbar sig alltid fram till godsaken till slut. Fast den gången jag satt den uppe i ett äppelträd kom han faktiskt och skällde på mig en gång, lite frustrerad över att den var så svår att hitta :) Men han hittade den också till slut!

Sent omsider vill jag gratulera Kitos snygga syster Karma (Shavano's Kind of Heir) som blev utställningschampion på första utställningen efter 2-årsdagen! Karma ska komma ner till Skåne i juni och jag ska äntligen få se henne. Jätteroligt! Det har gått bra för syskonen Lucas och Puma också, och de har två resp. ett cert än så länge. Har lånat ett par bilder på Karma (foto Eline, matte till Lloyd, deras hemsida här)

2010-05-24 Helgen som gick, och grattis till våra kompisar

Efter att ha spenderat två dagar i sängen med mega-migrän har jag nu kravlat mig upp till "jobbdatorn" och passar på att uppdatera här. På lördagen blev det bara tre sökhundar, så det var inte särskilt betungande figge-jobb i skogen. På klubben var vi så många lediga medhjälpare att jag kunde ägna mig åt att ta lite bilder av de tävlande istället för att visa siffror. På tävlingen återsåg vi Tinta med Malaika som jag träffade på hundbadet i somras. Jättekul! De tävlade appellspår, men på lydnaden bestämde sig Malaika för att strejka här och där, så de får på't igen.

Inkallning tyckte Malaika var jättekul, och där slog hon till med 9,5!

I söket tävlade våra kompisar Eva och Dixon . Och efter många träningsstunder ihop kändes det härligt när det mesta stämde för dem, och förutom att bli 2:a på prispallen så blev de uppflyttade till lägre klass. Måste såklart visa snygge-Dixon med medaljen här på Kitos sida också!

Jag är ju svag för Dobermann fortfarande (har aldrig haft "rätt" raser, innan RR kom i huset var det dobbis-tokar ;)), och Dixon har en särskild plats i mitt hjärta. Lite knäpp kan han allt vara, som när han med full fart springer rakt in i sidan på Kito, för inte så länge sen. Man behöver ju inte titta framåt när man springer i full fart, eller.... Våra två vuxna hanar brukar ju annars visa varandra vederbörlig respekt och inte gå i närkamp. Som tur var har Kito en väldigt lååång stubin, så inget hände, eller så tappade Kito andan för det var en rejäl smäll :). Fast resten av den träffen morrade Kito ordentligt på Dixon för att visa att han inte ville bli påsprungen av dobermann-raketen fler gånger :)

Vår egen sökträning på söndagen blev hur bra som helst. Ibland lyckas man som matte tänka rätt, och få till timingen perfekt. Jag hade bestämt att inte köra några skick på djupet alls, utan koncentrera träningen på rullmarkeringen. Målet är att han varje gång ska ta rullen direkt när han kommer ut till figuranten. Det joxande som vi börjat få för att han först vill hälsa ingående på figuranten med ansiktsslickning och hela baletten, innan han tar rullen, plus att han ett par gånger inte tagit rullen alls, eller försökt lämna den till figgen, vill jag försöka träna bort. Jag vill också behålla koncentrationen och intensiteten som han ibland tappat på sista tiden. Det sistnämnda kan ha med hormoner och löptikar att göra, men oavsett så vill jag helst undvika dåliga skick. Vi körde alltså bara korta skick, och figuranterna fick hålla ordentligt i rullen så att han blev tvungen att dra till och kämpa lite för att få den med sig. På påviset blev det mycket beröm och utdragen godisstund. Receptet fungerade. Det gick superbra! Den enda missen var att jag skickade honom snett en gång. Annars bra fart, bra avlämning av rullen hos mig och som en galning ut på påvis. När han for ut och knep åt sig rullen direkt hos figgen, utan minsta tvekan, bestämde jag mig att det fick vara sista. Jag var jättenöjd! Både med att jag lyckades sluta när det gick som bäst, och med den utmärkta hjälp jag fick av sökkompisarna som figgade.

2010-04-30 Jag byter ämne (!), till lydnad

För nu har vi faktiskt debuterat! Bara på en enkel, inofficiell tävling på klubben, men ändå :) Jag tog tillfället i akt att "känna på" hur det skulle vara att tävla och tog det som ett träningstillfälle. Jag var jättenöjd med Kito, trots att det blev lite si och så med precisionen här och där, och att jag fick använda dubbelkommando på de moment som vi knappt tränat. Han var glad och framåt, och det är som vanligt det jag prioriterar högst. Jag var faktiskt väldigt belåten när vi var klara, trots missarna. De 9 av 10 poäng vi fick på helhetsintryck var jag extra glad över, och att jag knappast trodde att vi samlat ihop de 160 poäng man behöver för ett förstapris gjorde mig inte ett dugg. Att han behöll den fina attityden hela tiden var vad som räknades för mig! Bara några få tillfällen då han tappade koncentrationen lite.

Senare på kvällen var det en enkel prisutdelning och vinnaren i varje klass fick medalj. Till min stora förvåning var det Kito och jag som knep förstaplatsen i lydnadsklass 1, och vi hade fått ihop 161 poäng, blysamt - men över den magiska gränsen. Det var förstås jättekul! Särskilt kul var det att komma hem till husse med ett pris. Han är mycket skeptisk till mina tävlingsplaner, eftersom Kito inte alls framstår som särskilt lydig ;) Men "cirkuskonsterna" på appellplan är nu något annat än "hemmalydnad". När det gäller det sistnämnda så brukar jag säga att han lyder - men inte så fort ;) Vill ni se hela protokollet från tävlingen så ligger det under "aktiviteter"/"lydnad", här.

Annars har det rullat på med sökträning varje helg. Det är alltid kul att komma ut och träna med grupperna. Kito har dock kommit i en liten svacka känns det som, och jag kommer att försöka med mycket motivationshöjare samt att jobba med markeringarna. Det är lätt att hamna i slentrianupplägg som hunden kan utan och innan. Variation är A och O med Kito, och kanske med de flesta hundar. Kanske har även söket påverkats av att Kito varit extremt upptagen av löptikar den här våren. Jag har inte haft så mycket bekymmer med det med mina andra hundar, så jag har varit lite oförberedd på hans fixering. Flera gånger har han rymt till hundar han sett på långt håll, särskilt om de sett ut som svarta labradorer (Chica, som just börjat löpa sist vi sågs). Väldigt pinsamt! Jag har alltså fått hålla honom kopplad en del, där han normalt kan gå lös.

Imorgon ska jag vara figurant på en söktävling och då får Kito stanna hemma och ha tråkigt, men på söndag tränar vi själva. Jag ska försöka hålla igång och träna vad vi hinner och jag orkar nu i maj och juni. Sen blir det ett sommaruppehåll då vi reser på semester, och i övrigt ägnar oss åt "somriga saker". Redan nu så ägnar vi ju oss lite mer åt "våriga" saker, som att röja i vår inte så prydliga trädgård, vara ute och fotografera, umgås lite mera, och en massa annat som dyker upp när livsandarna vaknar av ljuset. Därav lite långt uppehåll mellan uppdateringarna nu sist ;)

2010-04-11 Nu blir jag tjatig

För det handlar bara om sökträning här, nästan :) Men nu har vi kommit med på några bilder:

Beredd att skicka. (Matte i glasögon, yrar nu runt i progressiva såna och försöker vänja mig :))

Här har Kito hittat en figurant, Annette, och slafsar i sig den goda leverpastejen :)

Här är det jag som blir hittad av en ridgeback! Tyler kommer i full fart! (det var lite svårt att fota och öppna köttbullsasken samtidigt)

Vi hade bra träning idag igen. Kito behöver bli säkrare på att ta sin lösrulle direkt, och inte bara slicka figuranten i ansiktet ;) Eller försöka ge tillbaka rullen till figgen direkt och "peka" med nosen på deras godisficka. Byteshandel funkar ju hemma, så man kan ju alltid prova tänker Kito... Annars funkar söket bra, och han är ganska säker när det gäller att hitta figuranterna. Jag är jätteglad att vi kommit med i en större grupp, det blir mycket mer omväxlande träning och mer input från de andra. Men vi kan ju inte slita oss helt från vår första grupp heller, när man tränat så mycket ihop är det kul att följa varann.

Förutom söket så har husse fyllt 50. Ja, alla som kommit en bit upp i åren vet ju hur konstigt det känns när man ska säga sin ålder och det låter jättegammalt. För det känns ju inte så! Men nu är den ena av oss "över strecket" alltså :) Varför jag kom in på det är för att jag ville berätta att husse på sin födelsedag åkte iväg och köpte två stora biffar till Kito, som han skar i bitar och matade den stjärnögda hunden med. Inget kalas utan att Kito får råa biffar. För att ha varit en helt hundointresserad person har husse utvecklat stor kärlek till vår bruna hund, och visar det på sitt sätt :)

Jag har lagt in en hel hög nya bilder i albumet 2010/Mars/April. Finns på fotosidan.

2010-04-03 Sökträning på påskafton

Vi har firat påskafton med sökträning, Kito och jag. Andra gången med gänget från Ängelholm, och det var en trevlig och bra dag. Det började med att jag inte hittade dem förstås, och irrade runt på småvägar och letade och kom en halvtimme för sent. Usch! Vilse blev jag senare på dagen också, men mer om det längre ner.

Det var en jättebra träningsdag. Hundar som var väldigt olika och skulle ha olika träning. En ganska jobbig ruta med branter och klippor också. Längst nere på ena sidan låg man dessutom i en snödriva! Usch, usch, vill inte bli påmind om denna vinter... En kul grej är att jag nu av ren slump hamnat i samma sökgrupp som en annan ridgeback! Han heter Tyler och är också specialsökhund, och länk till hans mattes blogg finns på länksidan.

Kito gjorde på det stora hela ett jättebra sök idag, och jag var nöjd med det. Nya människor och ny mark, men han for iväg med den vanliga entusiasmen och gick ganska rakt och bra på djupet. Lite strul med rullen blev det två gånger. Inte att han inte tog den, utan han tog den, och försökte sen springa tillbaka till figgen och byta den mot godis utan att hämta mig. Men han kom på bättre tankar när den rövaren inte fungerade ;). Andra gången kom han med sån fart och hoppade ner i en brant att rullen for iväg nerför utan att han såg det, så han hittade ingen rulle att hämta. Snopen Kito sprang tillbaka till matte, och jag hade ju inte sett något men valde att skicka ut honom igen. Figgen hade hunnit hämta rullen och allt gick bra denna gången. Jag var faktisk ändå väldigt nöjd med detta skick, för figuranten låg krångligt till, och han hade ändå hittat henne direkt. Ja sen fick vi ytterligare ett krångel idag. Kito var på väg till mig med rullen då jag ser att han får något i nosen. Han släpper rullen en bit ifrån mig och vill vända. Jag sa åt honom att ta upp rullen och då kom han något motsträvigt med den. Så sa jag ”visa” till honom, och han for iväg. Men inte till figuranten, utan till en rådjursklöv ett tiotal meter bort! Stolt greppade han klöven och försökte dra loss den, och stackarn fick bara bannor av mig :( Men efter ett nytt ”visa” så sprang han till figgen och fick sin leverpastej, så han blev glad ändå :) Någon hade alltså lagt ett viltspår rakt genom sökrutan, och mitt i rutan låg en klöv! Inte lätt för Kito det inte.

Så idag bestämde jag mig att vi inte kommer att köra viltspår, åtminstone det här året. Nu när det blivit möjligt med mer sökträning, plus att jag vill köra personspår, så tar vi en paus från det för att bättre kunna befästa de andra grenarna utan att han blir förvirrad. Han har ju redan sitt viltspårchampionat, och vi kan alltid ta upp det igen senare.

Ja, sen skulle jag ta en skogspromenad med Kito. Vi försökte först gå koppelpromenad med ett par av de andra i gruppen, men det var en löptik med, och Kito drog mina armar ur led (han kan fortfarande inte gå i koppel, så vet ni det ;)). Så jag gav upp och gick en ensampromenad då Kito kunde gå lös. Så skönt att strosa runt i skogen. Men så gick jag vilse. Jag gick och gick, och började bli trött och svettig, väl påbultad som jag var. Till slut stötte jag på ett par som var ute på skattjakt, geocaching tror jag det heter, och fick hjälp av dem med riktningen. De hade ju GPS och sånt. Det var en himla tur det, för jag har tydligen helt tappat min känsla för riktning, och kände mig rätt säker på att jag var på väg mot bilen när jag gick åt rakt motsatt håll :) Jag tror jag måste träna Kito att hitta bilen för framtiden...

Det var is på sjön fortfarande, och Kito tycker det är kul att plaska runt med den med framtassarna :)

Ååh, nu håller matte på med den där kameran igen. Väldigt tröttsamt!

2010-03-28 Kito är två år!

Det känns nästan ofattbart att det redan gått två år sen jag skickade iväg det där mailet till kennel Shavano med förfrågan om en valp. Och efter mailkontakten skulle jag ringa upp Hanne för att pratas vid. Jag var så nervös att jag inte skulle förstå vad hon sa (på norska), så att hon skulle få ett alldeles tokigt intryck :) Men det gick nog ganska bra för det slutade ju lyckligt!

Här hämtar vi Kito hos Hanne och John Anders i Norge. Väldigt glad matte med den nyinköpta ljusblå valpfilten, redo för avfart hem till Skåne.

Nu när Kito är en stor "karl" som en del småhundsägare ser på med viss bävan (trots att han är så snäll), så minns jag också med ett fniss hur det var vid Kitos första hundmöte efter att vi hämtat honom. Jag hade tagit med honom för att hämta Adrian i skolan, och då kom en mamma med en lös Cairnterrier, en sån där liten raggig pansarvagn med den utstrålning av självsäkerhet som bara en Cairn kan ha. Terriern var lika stor som Kito, och jag hör mig själv fråga med lite för gäll röst: "är han snäll?". Jodå, han var snäll :) Och det blev ett bra möte för en något perplex Kito, som aldrig sett en hund som såg ut på det viset :)

Nu har Kitos födelsedag passerat, och det var en jättebra dag tyckte Kito, även om han förstås inte alls förstod varför han fick så mycket gott just den dagen. Men gott fick han! Och jag sjöng för honom med en grisknorr i handen, och Kito skällde allt vad han kunde. Mest för att få knorren, men kanske också för att få tyst på matte ;) En ny skön säng med gosig fäll hade han fått lite i förskott, den köpte vi på utställningen i Malmö,den verkar också vara till största belåtenhet.

Utställningen ja, den är det inte så mycket att skriva om. Jag ställde Kito i bruks/jaktklass och han fick en etta i kvalitet men inget CK, så det var väldigt snabbt avklarat. Domaren meddelade muntligt att det var pga hans grova huvud. Den domaren föredrog överlag nättare hundar. Kritiken var väldigt kortfattad och intetsägande, men med en positiv anmärkning om hans lårmuskler. Så den sög vi i oss :) Sen tittade vi lite på lydnadstävling, och det är alltid kul att se! Allt verkar ju så lätt också, sådär från ringside ;) Får se när jag vågar mig på att prova med Kito. Vi kom ju lite efter i planeringen med denna vargavinter, så jag har skjutit upp tävlingsplanerna lite. (Tur att man har nåt att skylla på ;)).

Annars har det inte hänt så mycket. Sökträning idag som gick riktigt bra igen! Inga problem med lösrullarna, och inget annat heller. Jättenöjd matte!

På hemmafronten har Kito varit kreativ med att utveckla vår "byteshandel". Egentligen ska det ju bara vara sånt som hamnat på golvet som man kan byta till en godsak av matte. Kito går numera och hämtar vad han hittar på bänkar, soffor och i skåp...och lyckas minsann byta till sig godsaker för dem också ;) För han ÄR ju helt oemotståndlig, tycker vi i alla fall!

Matte! Sluta fota nu! Jag har hämtat en strumpa till dig (i den rena tvätten på soffan :))

2010-03-14 Mycket solsken och träning

Kito på stranden i Ängelholm på lördagen.

De senaste två veckorna har solen ofta skinit, och vårkänslorna har kommit trots att det fortfarande ligger en del snö och är ganska kallt. Jämfört med den vinter som varit så är det ändå väldigt upplyftande! Vi promenerar för tillfället med labradorfröken Chica tre gånger i veckan, och det märks att hundarna också får sprall i benen när solen skiner och dofterna kommer fram ur marken.

Förra veckan träffade vi Eva och hundarna och tränade lite budföring och ett enkelt uppletande. Allt gick jättebra, och hundarna fattade direkt vad det var frågan om, trots att det gått flera månader sen sist.

Denna helgen har det varit sökträning för hela slanten, och det blir en söndagseftermiddag på sängen för mig :) Trött blir man, av att fara iväg tidigt, och springa runt i skogen, men så härligt att se den lyckliga hunden på träningen. Det är värt allt besvär!

Igår tränade vi med en ny grupp i Ängelholm, så det var spännande med ny plats, nya människor och nya hundar. Eftersom vi hade problem med rullmarkeringen sist så körde jag bara två korta skick med rulle som gick jättebra, och sen fick han några hittaövningar. Vid ett tillfälle ville han inte springa ut ordentligt när han inte fick vind, så vi fick köra en liten retning. Annars gick det väldigt bra tycker jag, med tanke på allt det nya. Vid ett tillfälle kom det människor med en lös schäfer i bakre kanten på sökrutan precis när Kito sprang ut, men han stannade på avstånd och tittade på dem ett ögonblick, vände sedan och letade upp figuranten. Så glad jag blev att han fokuserade på det han skulle trots denna störning!

Idag tränade vi med vårt vanliga gäng, och hade en superdag! Fyra skick på djupet med lösrullemarkering och allt gick perfekt! Han sprang spikrakt ut, vek framåt i rutan ,tog sin rulle hos figgen och kom som ett skott med den. Vi började med att han på avstånd såg att två figgar gick ut på varsin sida, och de två efterföljande körde vi helt utan synretning. När allt blev så perfekt avslutade jag med en rolig springfigge som matade med godis direkt. Den var han verkligen förtjänt av! Efter fikan gick tre av oss en långpromenad med hundarna i skogen. Härligt väder, och humöret på topp för alla efter vår lyckade träning. Nu sover Kito tungt och gott i biabädden.

Promenad efter söndagens sökträning. Uppe t.h. gruppens sötaste hund, Baloo. Nere t.h. gruppens gladaste hund, Maldini (Flatar är omöjliga på posering ;))

2010-03-02 Det är vår!

Idag var SOLEN här hela dagen! Världen var inte längre i gråskalor, och vi njöt i fulla drag, lejonhunden och jag :)

Världen är i färg igen, och man blir bara så glad!

Hittar man nåt skräp så kan man springa runt och busa med det :)

2010-02-28 Det har äntligen börjat töa

Nu är det sista februari. Bara att det är mars imorgon ger lite vårkänslor! Nu har det dessutom börjat töa lite, och man ser fläckvis den skånska leran igen :)

Förra veckan blev en tråkvecka för Kito. Matte var dålig och låg i sängen flera dagar. Han finner ju sig i att det blir så ibland, sålänge det blir några extra aktiva dagar i veckan. Men blir det längre perioder av bara promenader så hittar han på lite egna aktiviteter, trots att han är en stor kille nu. Veckorna runt jul hände det inte mycket på hundfronten, och då passade Kito på att lära sig att putta upp skåpet där soporna står, och att välta ut innehållet i hinkarna över köksgolvet för att sen köra sin egen sopsortering. I hans ögon finns det mycket ätbart kvar efter att vi sorterat :) En upptäckt leder förstås ofta till flera, och den här veckans tråkigaste dag livade han upp genom att knuffa ner en stor burk med ett drygt kilo hemlagad potatisgratäng från köksbordet. Och sen äta upp allt i ett nafs. Jag hörde dunsen, men hann inte ens ner för trappan förrän allt var ätet! Inte så bra, för det var gott om lök i den också. Men han har tack och lov inte visat några tecken på att bli dålig av det.

På sista tiden har jag också funderat på om man ska sätta varningstriangel på honom. Gudasnäll hund är han ju, men han är rent makalös på att välta folk och ge blåmärken. Jag har flugit omkull i snön ett flertal gånger när han tagit ett sidoskutt och tacklat mig, och när vi träffade Renée introducerade Kito sig genom att springa rakt på henne så att hon stöp raklång. Tur att det var djup snö så hon ramlade mjukt! Idag skallade han Eva rakt på näsan så att hon var röd och svullen i halva ansiktet, usch vad jag skämdes. Tänk att hon ändå ville boka träningsdejt med oss i veckan... :) Själv har jag just nu blåmärken på armen efter att han välte mig i en hal trappa, och två feta, decimeterstora blåmärken på benet efter en av våra sammanstötningar.

Annars har detta varit en hyfsat rolig Kitovecka. Mycket promenader både med bara matte och med kompisar. Igår på vår skogsrunda hade vi första missödet med vilt på väldigt länge, och det var helt och hållet mitt fel. Han gick i skogskanten, bara fem meter ifrån mig när han plötsligt började hoppa fram i det höga gräset med höga känguruskutt. Han såg så rolig ut att jag bara tittade några ögonblick. Han brukar ju få sin ”smyggång” när det är vilt. Men vips for en hare upp, och den brune efter. Jäklar vad fort han kan springa hann jag tänka, när jag såg det bruna strecket fara iväg. Förbannade mig själv gjorde jag förstås. Men jag hann inte ens tänka ut vad jag skulle göra förrän han kom tillbaka igen. Slutet gott denna gång, men nu har jag inte råd att låta det hända igen. Skärpning matte!

Idag tränade vi sök. Det har ju regnat och töat en del. Det var behagligt ”varmt” med plusgrader, men tung blöt snösörja att springa i. Idag gick första skicket perfekt, både intensiteten och rullmarkeringen och hela baletten. Men sen spårade det ur, och han ville inte ta rullen förrän efter lock och pock hos andra figgen. Tredje figgen sprang han ut till, men tog inte rullen och sprang sen iväg och nosade i skogen. Va! Jag kallade in honom igen och skickade på fjärde. Tog rullen först efter lock och pock. Sista figgen blev det lite missförstånd, som det så lätt blir på sökträning, så det blev en ren hittaövning med synretning. Men det var okej att sluta med det för idag. Positivt var i alla fall att han sprang i stort sett rakt ut och med full fart på alla skicken, och hittade figgarna snabbt. Nu får jag klura lite till nästa gång, och se om jag får möjlighet att köra lite markeringsövningar på andra ställen.

Tänkte rapportera lite om krypet också. Jo, det tar tid som jag förutspådde. Ett par ”krypsteg” framåt får jag nu, men han vill gärna göra små kaninskutt med rumpan istället för att flytta ett bakben i taget. Men jag är nöjd med att det gått lite framåt i alla fall :)

På en av veckans promenader med Chica tog sig Kito en cigarr :)

En liten stund med sol i skogen efter dagens sökträning. Inte många solglimtar vi haft den här vintern, så vi njöt ordentligt!

Jag har lagt upp ett nytt album för 2010 på fotosidan. Lite bilder från januari och februari.

2010-02-14 En rolig helg för Kito

Igår gick vi på skogspromenad ensamma, Kito och jag. Vi gick förbi rasthägnet där Kito brukar hitta lekkamrater, men till Kitos besvikelse var det alldeles tomt. Då traskade vi runt ett par kilometer på slingan istället. Runt en krök stod vi plötsligt öga mot öga med en hel flock rådjur. Aj, aj. Lite panikkänsla fick jag, det måste jag erkänna. Men han stannade kvar! Även när hela flocken sprang iväg mitt framför näsan på honom. Det var värt många godbitar det!

När vi kom tillbaka till parkeringen såg jag att det kommit flera bilar, och fick en ingivelse att gå bort och se om någon av hans lekkamrater var i hägnet. Men vi mötte istället en av mina gamla bekanta med två ridgebackhanar. Det blev ett kärt återseende för oss tvåbenta! Renée lärde jag känna för många, många år sen, och gick också hundspråkskurser för henne och hon lärde mig jättemycket. Nu var det ungefär 16 år sen vi sågs sist, så det var mycket att uppdatera sig om. Både sorgligt och roligt. Och det blev ett väldigt roligt möte för Kito också. Han har varit skeptisk till ridgebackhanar sen det blivit lite gruff med ett par som vi känt sen tidigare. Men han och Renées yngsta hund fann varandra snabbt och hade jättekul ihop, trots att båda är runt två år. De for omkring som vettvillingar och busade, och det var härligt att se! Den äldre hanen var en surgubbe. Men Renée styrde och ställde, som vanligt :), och det gick bra med alla tre ihop också. Så nu ser vi fram emot fler promenadträffar i framtiden!

Idag var det sökträning på Söderåsen. "Kärntruppen" mötte upp med glatt humör, trots minusgrader och snö. (Vi har nästan vant oss nu). Eva och Dixon kunde också vara med idag då hon för en gångs skull inte jobbade. Det var trevligt! Vi hade sex hundar att köra och nöjde oss med fyra skick var, för det var väldigt tungt att gå i snön. De flesta av oss är ju inte tonåringar precis ;) och den yngsta är höggravid! Det gick i alla fall bra med alla hundarna. Kito har bra fart ut och rullmarkeringen fungerar, enda missen idag var att han blev lite distraherad av annat på sista figgen. Troligen vilt, för när vi vallade rutan så skrämde vi bort en jättestor flock dovhjortar. Runt 20 st sa de som hade sinnesnärvaro att räkna!

Efter fikan rastade Eva och jag hundarna, så det blev spring och tjohej idag också. Kito är helt slut, och då känner man sig så nöjd och duktig som matte :)

Dagens bild på Molly och Kito fick lite passande dekoration ;) Hoppas alla får en mysig Alla Hjärtans Dag! (Vi åt semlor, gott!)

2010-02-08 Knäck i öronen

Kito börjar närma sig två år, ofattbart! Men så är det ju. Jag tänker fortfarande på honom som unghund, och det är inte så länge sen man fortfarande kunde se en viss valpighet i rörelserna. Och visst är han ung fortfarande, men han håller på att bli vuxen, och det märks på flera sätt. Det är mera nosande och mindre spring t ex. Men det är också ett visst mått av ökad självständighet. Det märks att han tycker att han vet och kan själv, och inte behöver vara fullt så uppmärksam på vad matte har för sig. Han går ju till större delen lös på promenader, men jag kallar alltid in eller ber honom vänta och kopplar eller tar in honom vid sidan när vi möter människor eller hundar. Nu verkar Kito tycka att han inte alls ska behöva vänta på mig varje gång vi möter en människa. Nä, han vet ju själv att man bara ska gå förbi och inte hälsa. Ja så verkar han resonera i alla fall. För han har definitivt fått lite knäck i öronen som man brukar säga. Jag har också noterat att på kvällarna, när vi nästan aldrig möter nån, och han får lite större radie, så kan han stå kvar vid sin doftfläck väldigt länge utan att bry sig nämnvärt om att matte för länge sen försvunnit runt en krök. Helt viss om att han lätt springer ifatt snigelmatte när han väl är klar. "Inkallning är en färskvara" fick jag till svar en gång när jag diskuterade detta, och så är det väl med all hundträning egentligen. Lätt att slappa till som matte när man tycker att allt flyter på, och glömma att hålla det vid liv. Så istället för att bara gå och drömma på promenaderna har jag börjat lägga in lite inkallningar och annat igen, och försöker komma ihåg att ha superbelöning i fickan att bjuda på när det blir riktigt bra.

För att komma ur stagnationen i lydnadsträningen bestämde jag mig för att gripa mig an något som jag tycker är riktigt svårt, så nu försöker jag shejpa in kryp. Det kommer nog att bli ett väldigt lånvarigt projekt ;) Men vi kämpar på, Kito och jag.

Veckan var en vanlig vintervecka. Inget särskilt hände, förutom våra promenader med Chica och något besök i hundrastgården för lek och umgänge. I fredags träffade vi Eva och lille Wille med hundarna Dixon och Molly i Bjuv. Tränade gjorde vi inte alls. Bara pratade strunt och lät hundarna springa fritt. Det låg ett tjockt snötäcke över hela appellplanen som var rejält tungt att gå i. För tungt tyckte vi :) Men hundarna hade kul, och blev rastade och nöjda.

Kito med snälla Molly och Dixon retsticka.

Jag har efter nästan ett halvår uppdaterat med foton i albumet 2009- Kito 1 år på fotosidan. Bilder från oktober till december inlagda. Det är inte så mycket fotograferande nu, jag är lite lat med att släpa runt på kamera. Sen har min syn gett upp under detta året, och jag kan inte längre se kamerainställningarna utan starka läsglasögon. För att se på långt håll, eller i kamerasökaren måste de sen tas av. Glasögon av och på hela tiden alltså. Många bilder tas därför med en kompakt där man inte ens behöver titta i en sökare ;) Jag som haft perfekt syn har väldigt svårt att vänja mig vid att krångla med glasögon, och glömmer dem oftast hemma också, och då kan jag inte ens se siffrorna på mobiltelefonen, än mindre läsa sms... Men med tanke på åldrande och allmän skröplighet så kan man ju glädja sig åt att det är så hälsobefrämjande med hund :) Häromkvällen tittade jag på en dokumentär från BBC om hund och människa, "The Secret Life of the Dog", som jag varmt kan rekommendera. Finns på youtube, här.

2010-01-31 Vi längtar efter våren

Kanske håller jag på att vakna liite ur vinterdvalan nu. Jag har fått iväg en anmälan till en utställning, kors i taket. I slutet av Mars bär det av till Malmö. Det är relativt nära, och jag tänkte utnyttja tillfället både till att shoppa lite som vi behöver och försöka ta en titt på lydnadstävlingarna. Tyvärr så ligger vår egen träning fortfarande i princip nere. Den här avskyvärda vintern känns som den längsta i mitt liv. Jag har förstås alltid avskytt vinter, och tyckt att december-mars gott kunde raderas helt. Men den här vintern tar priset... Snö och snö och snö, och kyla, och jag har inte lyckats hitta någon inomhusträning att komma med på. Visst blir det lite hemma i vardagsrummet ibland, men något nytt har inte tillkommit. Jag är dålig på att träna ensam jämt och inte ha inspirationskällor och hjälp med att sätta upp de kortsiktiga målen. Jag har i alla fall klickat in att stå med frambenen på en ranglig pall :) Det låter lätt, men faktum är att Kito har en stor skräck för rangliga, skramliga grejor som lätt välter. Tyvärr så grundlade vi nog det själva med de kompostgaller vi satte i dörröppningarna när han var liten valp. Dem lyckades han ju välta över sig ett antal gånger, och sen dess är kompostgaller och lättvält rangel nog det värsta man kan utsätta honom för, näst efter öronrensning. Så det med den rangliga pallen var något av en bedrift trots allt ;)

Idag har Kito i alla fall haft en kul förmiddag. Jag och några andra tappra träffades för sökträning i snön. Tack och lov så har husse fixat dubbdäck till min lilla Micra årsmodell -98, så Kito och jag tar oss runt i vinterhalkan :)

Jag har ända tills nu kört hittaövningar och markeringsövningar separat, men idag satte jag in lösrullar i söket. Det gick bra, för att vara första gången. Bara en gång tvekade han och yrade runt lite först istället för att ta rullen direkt. Annars märkte vi att det inte var lättare för hundarna att söka i snö, trots att vi lämnade spår efter oss, så snön hade ingen betydelse på det viset. Det var sannerligen inte lättare för oss heller. Pust, så tröttsamt det var att pulsa runt i eländet! Efter fikan gick Kito och jag en promenad med Christel och flattehanen Maldini från sökträningsgänget. De skötte sig fint och vi gick och småpratade. Plötsligt mötte vi ett gäng med hundar i en kurva i skogen. Christel hann kalla in Maldini, men Kito fick för sig att springa fram en bit och kolla. Nu brukar han ju alltid vända igen och komma tillbaka. Men inte idag inte. Han gick istället närmare och blev stående där, helt döv för mina rop. Pinsamt! Men förklaringen kom när vi kände igen våra ”gamla” instruktörer i samlingen. Kito dyrkar dem! Och det blev nog en svår inre strid; springa fram hälsa översvallande eller lyssna på matte. När han blev bortschasad och jag tog i lite mer så kom han ju till slut tillbaka, men jag skämdes allt. Typiskt att värsta sidan alltid kommer fram när man minst önskar det ;)

Nu när jag så smått börjat intressera mig för vad vi ska göra längre fram i vår upptäckte jag att det redan var fullbokat på de helgkurser i sök hos Git Jering som jag hade planerat. Suck! I sommar vill jag inte boka upp mig på något ännnu, då vi planerar en resa som inte är helt spikad. Husse fyller ju 50 snart, och att göra något kul tillsammmans får faktiskt gå före hunderi.

Med sökträning bara varannan vecka tänker jag mig att vi får spåra lite mer istället. Viltspår blir det väl lite i år också, men så snart snön försvinner så börjar vi med personspår. Det är ju en fördel att det är så mycket enklare, man måste inte vara flera, som med söket, och man måste inte lägga spåren dagen innan, som med viltspåren. Ja om bara våren kunde komma...fast det dröjer nog, ser jag när jag läser väderleksrapporten. Så det fortsätter nog att vara relativt händelselöst här ett tag till ;)

 

2010-01-17 Första sökträningen i år

Igår kväll på vår promenad så kände jag absolut ingen lust att åka på sökträning. En bitande, rå vind som det blir här vid kusten gjorde att kylan trängde genom märg och ben. Men jag kände samvetets tyngd ändå, stackars Kito har faktiskt varit lite understimulerad de senaste par veckorna. Så sökgrejorna packades, och imorse steg jag upp tidigt, bultade på mig ordentligt och vi gav oss iväg. Väl där så var det förstås trevligt ändå! Våra sökskick var väl inte perfekta, men Kito tyckte det var väldigt kul! När vi skulle in i sökrutan så drog han nästan omkull mig flera gånger, gå i koppel är ju fortfarande inte vår starka sida ;) Och när man är så förväntansfull så glömmer man gärna att man har en matte på släp... Det var bara sex hundar som skulle köras, och bara 4-5 skick per hund så vi var klara innan 12. Det kändes ganska lagom med tanke på temperaturen. Efter fikan så gick jag en promenad i skogen med Kito så att han skulle få rasta av sig ordentligt innan vi körde hem. Han har faktiskt blivit väldigt duktig med allt vilt i skogen nu. Han smyger visserligen som ett lejon när vi är nära rådjur eller harar, men håller sig nära mig och drar inte iväg. Träningen ger resultat, och det är så skönt att kunna ha honom lös överallt.

Jag har inte tagit några bilder det här året, men sätter in en härlig bild från december. Kitos läppar flaxar ju när han springer och då kan man få en cool vampyrlook :)

2010-01-13 Nytt år, fast händelselöst än så länge

God fortsättning på det nya året allihopa!

Här är det tyst nuförtiden, för matte är i vinterdvala :) Det vill säga hunderiet ligger helt på is, och matte ägnar sig åt att pilla med datorer, se filmer, läsa och spela spel istället för att träna hund. Kito tycker nog att matte är lite tråkig. Men promenader blir det ju, och lite lek med kompisar och ett och annat kort träningspass inomhus. Det har varit extremt kallt här, jämfört med vad vi är vana vid. Matte är också en extremt frusen person, så hon lider sig igenom. En natt frös t o m vår vattenledning i källaren så helt överdriven är mattes klagan inte! Den stora, varma "fulmössan" har i alla fall varit som en välsignelse på kvällspromenaderna :)

Jul och nyår var trevliga hemmatillställningar. Kito fick många julklappar, och alla gick att äta till hans stora förtjusning. Nyårsafton sköt vi av ett par raketer i trädgården, Kito var nyfiken och trängde sig ut för att titta han också. Jag tror inte han förstod vari vårt stora nöje bestod när det smällde och blixtrade, men rädd blev han inte. Sen gick vi in och öppnade vindsfönstren där vi har en jättefin utsikt och tittade vid 12-slaget. Kito var väldigt nyfiken på vad som stod på då också, särskilt då vi tjoade och jublade över särskilt fina raketer, men helt obekymrad om smällandet. Jätteskönt!

Kito har öppnat sin morgonjulklapp

Den kalla vintern har inneburit nya nöjen, som att jaga pulkaåkare :)

(Visas bäst i Mozilla Firefox) © Camilla Holm 2008-2010