Om Kito

stamtavla

mentalbeskrivning (MH)

mentalbeskrivning (BPH)

Kitos syskon

Kito - SEVCH RLDN RLDF Shavano's Kind of Pathfinder

Kito 4 years

Fakta:

Kito föddes 2008-03-24 på kennel Shavano i Norge

Mamma: BISS RuBISS INTUCH NORDUCH NV-05-07 Shavano's Ghanima Leah

Pappa: NORDJV-06 SVCh SUCH NUCH Murumbis Arrow With Aim By Biscuit (Chicko)

Höjd: ca 68 cm
Vikt: ca 47 kg
Höfter: HD grad A
Armbågar: artros ua (0)
Bett: korrekt saxbett, saknar p1:or i överkäken
Degenerativ myelopati (DM): N/N fri
Sköldkörtel: normal (2013)

Meriter:

Mentalbeskriven (skottfast)
Utställd med flertal CK och ett svenskt och ett danskt Cert och 2 CACIB.
Svensk viltspårchampion
Lydnadsklass 1, 1:a pris och uppflytt
Lydnadsklass 2, 1:a pris och uppflytt
LP1 i Danmark, uppflytt till LP2
LP2 i Danmark, uppflytt till LP3
Appellklass sök, uppflyttad till lägre klass
Lägre klass sök, godkänd
RLD N (rallylydnadsdiplom nybörjarklass)
RLD F (rallylydnadsdiplom fortsättningsklass)

Inofficella meriter:

7:a på SRRS lydnadslista 2010
Vinnare av SRRS brukslista 2011
2:a på SRRS lydnadslista 2012
Vinnare av SRRS brukslista 2012
2:a på SRRS lydnadslista 2013
Vinnare av SRRS brukslista 2013, för tredje året i rad.

Kito_ridgeback_5.5_years
Kito 5,5 år.


Kito profile
Kito 4 år


Kito watching

Kito är en hund som det är roligt att leva med! Han har i skrivande stund hunnit bli drygt ett och ett halvt, och även om han inte är helt mogen och ”färdig” så har vi hunnit lära känna honom väl. Som liten valp var han nog den ”jobbigaste” jag har haft med att göra. Mycket energi och otroligt bitig. En söt, men vild, haj på fyra ben! Men efter tandömsningen, och när jag började motionera och aktivera honom mer så blev han faktiskt en väldigt lätt hund tycker jag. Han är en avslappnad kille som man kan ha med överallt, och väldigt snäll! Som bonus är han arbetsglad (med ridgebackmått), och kan både lägga in en turboväxel och lugnt fokusera på uppgiften. Han är mjuk och vänligt inställd till folk och hundar och nästan alltid glad. Främsta undantaget är när matte ska göra rent öronen, eller om vi ska till veterinären, då blir han låg och ynklig och hela hunden utstrålar elände.

Många småsaker har man fått helt gratis med Kito. Han skäller t ex sällan, och aldrig på förbipasserande när han är i trädgården eller i bilen. Han vaktar inte självständigt vilket jag tycker är skönt, utan varnar oss i familjen om det kommer främmande eller hörs mystiska ljud. Är han ensam är han tyst. Han kan utan problem gå lös, och efter en (hel) del träning även där det finns gott om vilt.

Sen har han sina små egenheter också, men de lever vi mer än gärna med. Han har valt ut matte till universums centrum, och nära matte vill man vara. Alltid! Vill han nåt så är han ihärdig, och lyckas ganska ofta shejpa matte och husse i den riktning han vill. Han är också väldigt motvillig om det är något han inte vill. Bli väckt för att gå ut och kissa t ex. Då får man putta och buffa och nästan bli sträng för att liten ridgeback ska resa sig ur den sköna sängen. Sen är han i ärlighetens namn lite klumpig och bufflig, på så vis att han inte riktigt förstår hur ömtåliga vi människor är. I glädje kan han råka ge oss en och annan fläskläpp, både med nosen och med tassarna. Och när han ”tokrejsar” så gäller det att se upp så att man inte blir omkullsprungen ;)

Matlagning är det stora intresset hemma, och Kito älskar när husse står och grejar i köket. Han följer spänt varje rörelse och näsborrarna fladdrar när han suger in dofterna. Eftersom husse tycker att det är kul att ha fått en till matintresserad i familjen, och Kitos söta ansikte är svårt att motstå, så händer det ganska ofta att man får smaka också. Matte är inte så förtjust i det, eftersom Kito dreglar omåttligt (jag trodde inte det var möjligt att en hund kunde dregla så mycket!), men de får hållas :)

Mat är helt klart det som motiverar Kito mest, men han är också en lekfull kille. En av anledningarna till att han älskar barn är nog att de är så roliga och springer omkring och leker. Det gillar han! Redan från början verkade han tycka att han var en i gänget när yngste sonen hade kompisar hemma, och deltog ivrigt i alla deras lekar. (Inte alltid uppskattat av barnen då, eftersom Kito hade väldigt vassa tänder...) Men han leker gärna med husse och matte också. Lekfullheten har vi stor nytta av när vi tränar, den kan användas som en ”gaspedal” om herr ridgeback tycker att det börjar bli enahanda. Likaså har han ett stort Kito with kidsjaktintresse som också ger ”motor” i träningen och kan utnyttjas på olika sätt. Däremot så är Kito inte en kelig hund, och tycker egentligen inte särskilt mycket om att bli klappad. Man får passa på när han är trött, för man vill ju gärna gosa med sin söta hund. Han är gärna kärvänlig, men då vill han ha det på sina villkor, hårda, blöta pussar och lite nafs och tugg är hans sätt att visa uppskattning :)

Kito är mattes stora hobby, och förutom alla promenader och hundleksträffar så tränar vi lite av varje. Just nu sök, lydnad och viltspår, och han tycker allt är kul och visar stor entusiasm. Jag tror att han blivit en bra jakthund också, om jag hade haft det intresset. Samtidigt är det skönt att han är så lugn när det inte händer nåt, och så lätt att leva med. För oss är han den perfekta familje- och allroundhunden!




Tiden före, och första tiden med Kito

Under de senaste åren har jag till och från längtat efter hund igen. Nu kände jag att det var rätt tidpunkt I mitt liv, och när mannen och barnen godkänt idén så satte jag igång att leta. Eftersom jag varit borta från hundvärlden i mer än ett decennium fanns det mycket att uppdatera sig om. Jag hade kikat runt lite tidigare, men nu engagerade jag mig med hull och hår. Det fanns ett par raser jag var intresserad av, och den jag bestämde mig för var Rhodesian ridgeback. Jag hade träffat på en del RR på utställningar i slutet av 80-talet, och en av mina bekanta skaffade strax därefter ett par. De RR som jag mötte då gjorde ett gott intryck. Det var stiliga hundar som utstrålade behärskning och självmedvetenhet. Då, för ungefär 20 år sedan var RR fortfarande en ganska ovanlig ras i Sverige.

Nu är situationen annorlunda. Rhodesian ridgeback är en ganska vanlig ras med närmare 500 registreringar i SKK 2007. RR har blivit en mycket populär utställningsras, men används sällan för jakt-, bruks- eller annat arbete. Framgång i utställningsringen var inte ett kriterium jag fäste vikt vid, så länge jag gillade typen. Jag ville först och främst ha en frisk hund, och en hund med trevlig mentalitet.

Mina efterforskningar bland de svenska uppfödarna på webben ledde mig först till en kombination på kennel Murumbi. Jag tyckte om hundarnas utseende, men framför allt blev jag intresserad efter att ha sett MH-genomsnittet för tikens (Dea Decora's Biscuit) första kull. Jag kunde inte få en valp ur den planerade kullen, men besvikelsen vändes snart till lycka. En snygg och trevlig hane från Biscuits första kull, Murumbis Arrow With Aim By Biscuit ”Chicko” hade parat Shavano's Ghanima Leah på kennel Shavano i Norge.

Kito 5vJag tog en titt och gillade vad jag såg på Shavano's webbsajt, och kontaktade Hanne Neergaard. Leah var efter bilder och beskrivning en snygg, sund och trevlig tik som stämde väl in med mina önskemål, och matchade väldigt bra med Chicko. De var väldigt lika i typen och båda med gott temperament. Då jag blivit accepterad, och då det slumpade sig så lyckligt att en hane blev ledig, så fick jag tinga honom. Det fanns bara en hane till som redan var tingad. För första gången valde jag inte valp själv, men det blev perfekt. Efter hand som valparna växte så visste jag att Kito hade varit den jag valt. Man kan se på hur valpar är byggda, vilken personlighet de verkar ha, vilken färg de har osv. Men det finns också känslor med i spelet. Ett uttryck som får hjärtat att smälta. Kito hade ”det” för mig. Hans personlighet utvecklades också som jag hade hoppats. För att citera ur ett av Hannes mail till mig: ”Han får namnet Pathfinder i stamtavlan för att han är otroligt bra på att hitta nya vägar och ställen, det finns inte mycket som stoppar honom eller skrämmer honom från att utforska världen.” En nyfiken kille med tillräckligt driv för att ta sig förbi hinder och övervinna rädsla, det passar mig utmärkt! Sen kan förstås mycket hända och ändra sig på vägen, men det är en bra utgångspunkt.

På kennel Shavano blev valparna väldigt väl omhändertagna och socialiserade med både människor och hundar. Kito fick den bästa start i livet man kan önska, och det var en välmående, trygg och glad valp på nästan nio veckor som vi hämtade i slutet av maj. Kito 6 w

Efter drygt sex veckor hemma hos oss har han erövrat våra hjärtan fullt ut, och blivit en älskad familjemedlem. Han är en stor personlighet. Å ena sidan är han charmig och gullig, rolig och lättsam, å andra sidan full av rackartyg, viljestark och envis. Om vi förbjuder något så testar han gång på gång om vi verkligen menar det (idag är ju en ny dag, eller hur...). Han kom också snabbt på att om vi inte ser honom så kan han göra som han vill, en liten stund. Han kan vara en riktig utmaning när han sätter den sidan till! Men sen mjuknar vi ju snabbt när han ger oss den där blicken, och all den tillgivenhet, glädje och aptit på livet som han utstrålar!